Nordsvenskar, eld och friska bad – helggöra i Särna

Det är söndag kväll och jag njuter av kvällens middag framför brasan. För några timmar sen vinkade jag av en härlig hög familj .- min syster och mina sköna systerdöttrar som bokade en sista minuten i torsdags för att tanka Särna i väntan på höstlovet. Efter jobb & möten hämtade jag upp dem sent i fredags kväll.

Ute är det kolsvart och dagarna är verkligen märkbart kortare nu – men jag ser fram emot den årstiden. Jag har som en idé att de här korta dagarna gör sig bättre i en lugnare takt nära naturen, än i en storstad där tempot inte överhuvudtaget anpassar sig till att vi är mörkertrötta och hålögda.

Som min fina kompis Sara skrev en gång för längesen (och som gick rakt in i min ekorrhjulströtta själ med en insikt) – jag vill vara ute när det är ljust och jobba på kvällarna.

I helgen har vi gjort ungefär det – även om vi ätit långfrukost en del av den ljusa tiden. I går lånade vi våra härliga sommarhästar några timmar och red ut på en skogsritt som var ny för oss. Lena och hennes hästar bor i Östomsjön, ungefär 3 kilometer från oss, så vi red ut därifrån. Vi höll oss på grusvägen eftersom det är jaktsäsong och inte bästa tiden att braka runt inne i skogen.

Lena har ett gäng obegripligt snälla och roliga nordsvenskar (det är verkligen min favoritras) och igår fick vi med alla ut – vi hade en häst på släp, så att inte en krake skulle behöva vara själv i hagen. Jag och Lejly tog Tuss “på släp” bredvid oss och hon gick så fint bredvid i grimskaftet även i långa galopper. Som sagt, obegripligt snälla hästar det där.

Nordsvenskar alltså. Din stora, trygga vän, som är cool och oemotståndligt charmig.

Dolly & Lejly stämmer av dagens upplägg.

Vi fick träffa en ny kompis också – Bisa! En körhäst som tappert försökte förstå Johannas ridhjälper och blev en ny favorit. Otroligt fin också, som ni ser. 

Lena har ett gäng får & getter också – definitivt ett av mina livsmål att ha någon gång. Tänk att välkomnas av en brölande kör varje gång man kikar förbi! Omöjligt att vara på dåligt humör länge i deras sällskap.

Bisa och sagohästen Tuss i bakgrunden. Tuss påminner lite om Tuvstarr, eller hur?

Sally är verkligen en sån där häst som begåvats med en stor dos personlighet. Så charmig, glad och snäll och väldigt nyfiken på allt som kan vara godis. Här på väg in i sadelkammaren för att kolla läget. 

Efter ridturen var det dags att plocka lingon, medan bastun var på uppvärmning.

När mörkret föll satt vi i bastun och pratade om viktiga saker som feminism, hästar och vem som eventuellt var en badkruka. Sen kastade vi oss ut i den 8-gradiga Särnsjön inte bara en utan tre gånger.

I dag tog vi andra hästkrafter ut i skogen – det blev en långtur med fyrhjuling, till en tjärn där vi gjorde eld och åt lunch. Och plockade lite mer lingon och blåbär. Det är fortfarande fullt med goda bär här och jag måste ta mig ut på en dedikerad bärplockarsväng i veckan.

Bra plats att fira söndag på

Dagens spis

Skogstjärnar är nog gjorda för att sagor ska skapas.

Vid halv fyra var det dags för tjejerna att fara hem mot Stockholm. “Vad händer om vi struntar i att åka hem, kan vi inte göra det” sa Dolly och jag tänkte att jag tänkt den där tanken så många gånger.
Och nu behöver jag inte åka hem – jag är hemma.