Blod, svett och tårar

Denna Halloween (som i ärlighetens namn är den första jag ”firar” ordentligt) innehöll ungefär allt som en läskigt härlig dag ska göra.

Vi börjar med svetten. Jag och syrran inledde dagen med närmare 6 kilometers ljuvlig skogsjogg i den här miljön. En krispig, klar och kall morgon som var helt magisk.Frost på nyvissnade sommarängar alltså…
[insert][/insert]

Sen var det dags för blod. Pappa ringde mitt i ett ståndskall och undrade om vi var på väg – de hade en ståtlig tjur på kornet. En elvataggare som föll. Jag är tudelad till det där med att döda djur, men det här är hållbar jakt och så ekologiskt det kan bli. Vi åkte till jaktstugan, nära Njupeskär.

Att se hur de tar tillvara på älgen är precis lika mäktigt som jag minns det från när jag var 10 och följde med pappa på jakt. Men jo, jag tyckte det var synd på ett sånt vackert djur.
Förresten, nuförtiden flår man älgen med hjälp av en fyrhjuling. The times they are a changin’.
[insert][/insert]

Mer blod blev det – fast lite mindre dramatiskt och ganska mycket fejk. Det var dags för Halloween, denna härliga, importerade högtid som verkligen har blivit galet stor hos den där nya generationen. Tur att en har varit påskkärring och kan ge lite tips på hur en får så mycket godis som möjligt…

Och helt perfekt tajmat så fick jag se årets första snö. Vilken julfeeling det blev. [insert][/insert]

Slutligen var det dags för tårar – Amanda (det hoppande skelettet ovan) halkade på en isfläck och sen gick vi till kyrkogården. Där finns i princip alla våra släktingar från de senaste 300 åren. Och vår mamma.