[:sv]Bygga om en lada – the thrilling vatten & avloppsinlägg[:]

Förra sommaren kändes det så långt bort, när jag och pappa började förbereda arbetet. Vi hade diskussioner om hur mycket tid vi kan lägga där och tanken var då fortfarande att vi skulle göra det mesta själva. Tidshorisonten landade på runt 10-20 år när vi gick igenom allt arbete och lade det mot korta semesterveckor och enstaka arbetsveckor under året. Jag blev tung i hjärtat och drömde om lottovinster och mailade Ernst (utan resultat). Det är inget litet projekt att forma om en gisten, delvis rutten lada med glipor mellan plankorna, till en plats där en kan laga mat och hålla sig varm i 30 minusgrader.

Sen bestämde sig pappa för att satsa helhjärtat och investera i en familjedröm och ta in hjälp, trots att det kostar. I september förra året åkte han upp med vårt dream team Tom, Darek & co för den första arbetsveckan och nu, ett år senare och totalt bara 4 hela arbetsveckor (iofs med 10-timmarsdagar), så börjar vi ana slutresultatet. Min drömplats på jorden. Det känns helt otroligt faktiskt!

Tillbaks till vatten & avlopp (min mest säljande mening ever?). Ett område där min kunskap begränsar sig till att jag förstår att vatten i kranen kommer någonstans ifrån och kiss & bajs helst ska försvinna när man spolar. Jag har aldrig haft hus och har därför aldrig behövt sätta mig in i det här med avloppstankar, pumpar, vattenledningar och grundvattennivå. Men nu har jag fått en liten inblick i det hela och vilken finurlig vetenskap det är!

Efter att pappa (som turligt nog jobbat hela sitt liv i byggbranschen) funderat och vägt alternativ så kom han fram till en bästa möjliga lösning. Vi har diskuterat att ha allt från mulltoa och duschkabin i icke våtrum till att installera en egen avloppstank och ha fullt fungerande våtrumsbadrum. Vi landade i det senare. Tanken är ju att vi ska kunna vara många där under 1-5 veckors tid och då blir det trist att tömma en mulltoa hela tiden. Och duschkabiner är svårstädade och tar mycket plats för liten verkstad.

Eftersom ladan ligger lite lägre än boningshuset och inte särskilt mycket högre än Österdalälven så finns översvämningsrisk. Det har varit år då båten legat vid ladans nedre väggända, för att vårfloden gått ända upp. I framtiden får vi tyvärr räkna med att högre vattennivåer än så kan förekomma och det gjorde att vi funderade på en lösning där avsloppstanken skulle ligga utanför det nuvarande boningshuset med en stark avloppspump, för att den inte skulle flyta upp eller läcka ut i grundvattnet. Men efter att pappa dykt ner i grundvattennivåer och förankringsaspekter så kunde den ändå grävas ner strax ovanför ladan. Pappa har valt en stor jäkel, eftersom stora sällskap lämnar efter sig en del avfall.

Farfars gamla snillrika konstruktion från 50-talet har kopplats ihop med denna moderna. Han gjorde en avloppstank som läcker lite till jorden utanför, vilket ger bra, bördig jord.

Vi har dragit vatten också. För mer än hundra år sedan har våra arbetsamma förfäder grävt på skrå väldigt smart. Från höjden ovanför huset har en grävd bäck lett vatten från en egen källa ner till gården. Det har runnit oavbrutet sedan dess och jag minns hur roligt det var som barn att leka med ett av utloppen som går till fiskdammen. Vårt vatten här är det godaste dricksvattnet jag smakat, det är precis som vatten ur en fjällbäck.

Det vattnet går numera till en vattentank som pappa grävde ner för 25 år sedan, när det krävdes lite rörbyte och omledning. Från den tanken har vi nu dragit vatten även till ladan och passade på att rensa 25 års slam i botten som nu blir världens bästa odlings- och maskjord.

Hela tiden genom det här arbetet så slår mig två saker; 

1. Hur svårt det måste vara att driva och planera ett sånt här projekt själv som helt okunnig i byggbranschen. Att pappa kan så mycket efter 45 år i branschen har sparat mycket tid och pengar i det här arbetet.
2. Hur otroligt imponerad jag är över våra förfäders hårda och gedigna jobb med att bygga det här före oss. Överallt ser vi bevis på deras snillrika lösningar, yrkesstolthet och håra, hårda jobb. De hade inga skruvdragare, inga spikpistoler och de köpte inte panel och färdigfasade golv på Beijers. De sågade ner träden, hyvlade fram planken och i vissa fall gjöt de spikarna. Och ändå är allt så jäkla fint gjort. Det är rörande.

Jag ser redan fram emot nästa arbetsvecka. Förhoppningsvis får vi till ännu en i höst, men våra briljanta byggmästare är tyvärr väldigt bokade, så det kan bli efter årsskiftet. Jag hoppas på det förra![:]