I lite drygt 55 år har de hängt ihop, pappa och Jonny. Som ler & långhalm, olika som två personer kan bli, men de passar så bra ihop ändå. De har en fin historia tillsammans och tack vare den har jag fått växa upp med Jonny och hans Gudrun. De två hör också ihop, eller som pappa brukar säga; “du kan inte säga Jonny utan Gudrun och tvärtom”.
Coola, lugna Jonny till vänster & min utåtagerande far till höger.
När jag tittar i de gamla fotoalbumen här så spelar det nästan ingen roll vilket årtionde bilderna är tagna; där är Jonny och så småningom Gudrun. Farmor och farfars hus har alltid varit en farled av besökare och de här två är några av konstanterna. Och några av de snällaste människor jag vet.
De hjälper oss så mycket nu i vårt projekt och det var Jonny som hjälpte pappa att bygga verandan förra året. I går kväll grillade vi på just denna veranda och jag drog upp kameran precis när Jonny tände sin pipa och jag tyckte bilderna blev så fina. Men så brukar det bli när man fotar fina människor.
