[:sv]Ladurenoveringen – den som väntar på något gott[:]

Sommaren handlade mest om att röja och förbereda andra ytor än ladan, för att sen kunna jobba effektivt under själva renoveringsarbetet. Vi rensade den gamla arbetsboden för första gången på över hundra år säkert och skapade ordning och reda bland verktyg och material. Sen fixade vi i ordning källaren i boningshuset, för att ha mer boplatser under arbetet.

Ladan hände det alltså egentligen inte så mycket med i somras, till min stora frustration – jag var så sugen att dra igång och se den växa fram! Men så här kommer det att vara – vi kommer kunna jobba i stötar på ledig tid, om vi inte köper in en massa dyr arbetskraft – och det är bara att vänja sig vid det.

I september däremot, åkte pappa upp med tre hantverkare i samband med älgjakten och jäklar vad det hände grejer i ladan då! Jag var så nyfiken att jag höll på att spricka när jag kom upp – hur skulle det se ut?

De började med sovdelen, eftersom tanken är att vi ska kunna sova där även innan hela ladan är klar. Bra tänkt. Jag blev först lite besviken när jag kom upp och insåg att sovrummen blir som små insatser i ladan, med normalhögt innertak. Jag som vill maxa själva ladubyggnaden med takhöjd och charm, inte bygga bort den!

Men, pappa har ju helt rätt. Dels kommer det att kosta skjortan att hålla den tillräckligt varm på vinterhalvåret med en sån takhöjd i hela ladan, dels kommer det ta evigheter att värma upp när vi kommer dit. Därför är strategin att bygga olika sovdelar, som kan värmas upp som enheter. Är vi två som ska dit så kan vi välja att värma upp ett rum, är vi fler kan vi värma upp fler rum. Smart, eller hur? Klimatvänligt också. Så, sovrumsdelen av ladan kommer alltså att ha lågt innertak, medan sällskapsdelen kommer att utnyttja laducharmen med takhöjd och allt.

Sovrummen “framifrån” – här blir det två sovrum i fil och troligen två till bredvid, där pappas gamla vindsurfingbräda från 80-talet står idag…Som synes jobbade de galet effektivt, på bara 6 dagar har de byggt allt detta, isolerat och lagt golvgrunden. Imponerande! 

Vad jag först blev besviken över – att takhöjden stängs ute som man ser här. Men det blir bättre såhär för sovrumsdelen och så kanske det blir bra förråd däruppe också.

Ladugårdsdörrarna kommer bli charmiga “fönsterluckor” när vi stänger för hemfärd i framtiden. Känns bra att behålla utseendet utifrån! 

Här blir det troligen en sovrumsdel till. Det är massor av sängplatser inritade, så bra för framtida storjular!

Våra blueprints, med ladan från sidan resp ovanifrån. De inringade delarna är alltså sovrummen på bilderna ovanför. nu har vi ändrat lite och kommer nog flytta toalettdelen (som just nu är en gammal drängkammare för övrigt).

Sällskapsdelen av ladan, som kommer ha kök, eldstad och vardagsrum i en öppen planlösning, vetter ner mot den fina utsikten över Särnsjön. Där förbereddes ett panoramafönster en sommar för över 20 år sedan, som äntligen ska få bli verklighet! Det kommer vara en utgång till en stor, härlig uteplats där också, som alltså kommer ligga där riset och björken samsas om ytan nu. Jag längtar så mycket!

Här syns hela ladan från baksidan. Boningshuset ligger utanför bild till höger, vägen ner mot sjön och såklart sjön, till vänster. Sovrumsdelen blir i den högra delen här och sällskapsdelen i den vänstra. Skorstenen hör till den gamla murade spisen som kossorna värmdes med, och som vi ska renovera och ha som eldstad även i framtiden. Känns fint!

Ingång till sovdelen från baksidan, på andra sidan skymtar den andra ladan, där hästarna och farfars familj bodde och där också redskapsboden ryms.

Jag kan verkligen inte bärga mig till nästa arbetsläger här. Vi har inte planerat exakt när det blir ännu, men troligen till inte förrän till våren, det brukar ju vara väldigt kalla och snörika vintrar i Särna.
Just nu önskar att jag vinner en stor summa pengar så att vi kan gasa på och bli klara inom något år, men än så länge får vi ta det med tålamod och räkna med ett antal år innan allting är klart.

Tålamod är jobbigt som min kära systerdotter Dolly klokt konstaterade en gång. Men jag försöker tänka mer på det där gamla uttrycket om den som väntar på något gott…[:]