Klockan 9:30 idag började jag måla och med kortare avbrott för lunch och ett spöregn så har jag hållit på hela dagen, ända fram till klockan nio. Och jag har faktiskt njutit hela vägen.
I morgon åker vi hem och jag hade bestämt mig för att få klart den ena långsidan av ladan. Jag har skrapat halva, målat nästan hela två gånger med Falu Rödfärg och så har jag målat vindskivan och takbräderna och dörrlisterna med vit färg. Självklart ska vår lada vara röd med vita knutar, vad annars i Dalarna?
Det är tidskrävande arbete det här och det blir många turer upp och ner för stege och byggställning. Först skrapa (med stålborste) nedtill, sen klättra upp och skrapa upptill och börja måla. Sen måla nedtill, flytta ställning och repetera. Sen göra om allt ett varv till.
Till detta kommer regnskurar och förvirrade getingar som inte längre kan flyga in där de brukar och istället samlas upp och hovrar, som bilar vid en olycka i Stockholm. Värsta kön blir det! Som tur är så blir det inte aggressiva, utan just förvirrade. men när det är 35 vilsna getingar som surrar runt öronen så är det inte helt bekvämt att stå där under vindskivan och måla bräder…
Men, nu är den långsidan klar, med undantag för listerna runt den gamla dassdörren och det nya partiet som måste målas med en annan typ av färg. Falu rödfärg kan bara användas på obehandlat trä och den här panelen är grundmålad i vitt så det var en liten setback. Som tur är finns Falu rödfärg även i det utförandet och förhoppningsvis blir det samma nyans med den.
Nu ska jag gå och lägga mig med den fenomenala känslan av att ha ett redigt dagsverke i kroppen och det allra bästa är att jag kan gå ut i morgon bitt och se resultatet av det. En (nästan) färdigmålad långsida i rött & vitt. Jag kommer sova väldigt gott i natt, det är jag säker på.
[insert]
[/insert] Kortsidan målade Jonny förra veckan (med en jättelång stege) och här på långsidan syns en del av mitt dagsverke!
[insert] 
[/insert] Penslarna i vätska och färgburkarna instoppade. Jag var tvungen att beundra mitt verk litegrann. Men jag kommer sakna den vackra, glödande bruna färgen som skymtar på kortsidan. Just den kortsidan är extra vacker, särskilt i kvällssol. Nästan så jag ska försöka övertala pappa att spara den…
[insert] 
[/insert] Den vita delen av väggen är ny, eftersom stockarna var ruttna där och inte kunde räddas. Det kommer kanske se lite knasigt ut även när det är rödmålat, men det är också vårt bidrag till en lada som påbörjades för flera hundra år sedan (den del som slutar vid knuttimret), och kompletterades 1928 (med delen längst ned och längst upp som syns på översta bilden). Som ett gemensamt projekt över många generationer. Det känns ändå lite fint tycker jag.[:]
2 comments
Jag älskar faluröda lador på ett nästan orimligt sätt.
(bra jobbat!)
Haha, jag förstår precis vad du menar 😀 Tack!