Under de tre dagarna vi jobbat så har det hänt massor. Såhär såg det ut inne i ladan när vi kom hit:
[insert] [/insert] Då fanns bara dessa mellanväggar. Nu har området till vänster blivit två “färdiga” sovrum, ett till sovrum har byggts längst ned till höger och två badrum byggts där bräderna står lutade till höger här i bild.Såhär ser sovrummen till vänster ut nu:
Här är sovrummet längst ned på väg upp. Den öppna ytan i bild är numera två badrum, men den bilden får jag uppdatera med i morgon.
[insert] [/insert] Jag har fortsatt med mitt fönsterprojekt. Det är verkligen asmycket jobb med fönster. När man tror man är klar med att slipa varenda målningsbar yta så upptäcker man tre till. Gärna små utfasade, som är svåra att nå också. Plus några gångjärn och handtag som ställer till det. Sen ska det grundmålas två gånger med torktid emellan och sedan målas ett sista varv. Plus att jag måste avlägsna omväxlande kladdig och stenhård fogmassa längs kanterna.[insert] [/insert]
Men jag gillar jobbet ändå. Jag kan gå all in på en enda uppgift, jag ser tydliga framsteg och det är rätt så meditativt. Dessutom har jag ju världens bästa kontorsutsikt!
[insert] [/insert]
De här små fasningarna är ett h-vete att slipa kan jag säga, men jag gillar att det krävs sånt fokus och jag älskar utsikten. Snacka om öppet kontorslandskap.
Jag passar också på att lyssna på ljudböcker och poddar medan jag arbetar och just nu lyssnar jag på “You already know how to be great” av Alan Fine. Grymt intressant bok om kunskap vs utförande och vad som hindrar oss från att göra sånt vi egentligen redan kan. Kommer minst två blogginlägg på det so far.
Pappa fick förresten det riktigt skitjobbet – att tömma det gamla dasset på avfall som samlats sedan 1928. Men nu är det tomt och det visade sig finnas en potentiell framtida poolstruktur under all skit. Kanske öppnar vi spa med organisk pool här framöver?
[insert][/insert]
I morgon ska jag bli klar med resterande fönster och så ska vi börja riva väggar för att förbereda kök/vardagsrumsytan. Det är så fantastiskt jäkla kul att jobba på sin drömframtid såhär, det slog mig flera gånger idag. Vilken drivkraft det är alltså, jag skulle kunna jobba hur mycket som helst, för målet är så levande för mig i varje moment. Jag tror aldrig jag känt så såhär starkt förut att det verkligen motiverar mig i varje jobbigt arbetsmoment. Det måste vara så som Kalla & andra elitidrottare känner när de siktar mot ett OS 4 år framåt i tiden.
Har du upplevt det nån gång? Håller det i sig hela vägen? [:]
2 comments
Men herregud så fint det kommer bli- tänk vad du lär dig också- värsta händy våman 🙂
Ja, det kommer bli grymt bra! Och det är kul att snappa upp lite om bygg också, men nåt proffs lär jag inte bli än på ett tag 😉