[:sv]Särna och att bygga för framtiden[:]

Särna betyder enormt mycket för mig – alla mina lyckligaste barndomsminnen bor där. Jag har ju haft den stora förmånen att all släkt kommer från en och samma plats (både mamma och pappa bodde i Särna) så det har varit en naturlig samlingspunkt för oss i hela mitt liv, minus några år på mitt tjugotal där det behövdes en paus och omgruppering när först mamma och sedan faster, farmor och farfar dog inom loppet av några år och Särna kändes så oerhört tomt.

Särna var ju farmor som glatt mötte oss på trappen när vi kom, gödde oss med pannkakor och bullar när vi var där och tårögd vinkade av oss när vi for igen.  Det var farfar som vägrade löständer och därför mest mumlade fram det han ville på Särnmål, satte oss i jobb med lien och slipstenen och skrattade åt sina egna skämt. Det var faster Margit som jag var så nära och skrattade så mycket med. Hon som var världens snällaste människa, som livet och storstaden tufsat till lite och som därför flyttade hem till byn.

Jag kunde inte förstå vad Särna skulle kunna vara utan dem.

Men nu kan jag det och jag vet precis vad jag vill att det ska vara. En plats där jag kan vila i det som var och samla kraft för det som ska bli. En plats med fantastisk natur och ett enkelt liv och där de jag tycker allra mest om är tillsammans. Farmor, farfar och faster lever inte längre, men de är fortfarande där, i varenda liten vrå och i varje stund. Mamma också. För mig är de aldrig så levande som när jag är där.

I maj ska vi dit på ett arbetsläger igen och jag längtar efter att jobba hårt och svettas och se drömmen växa fram, spik för spik. 

 Vår strand, från andra sidan viken. My happy place![:]