Jo, hur gick det då med svalungarna? Ni vet de här små raringarna. Jo, samma dag som vi åkte till Norge var det dags för dem att testa sina vingar och börja flyga – som ett fint litet hejdå till oss. Jag var tvungen att låta Eric vänta lite i bilen så jag hann fota dem lite. Försökte filma också men det var alldeles för mycket mygg i ladan för att hålla kameran still och jag hade packat ner stativet.
Men några bilder blev det, på de nymodiga små liven. De flaxade och flög lite, sen satte de sig och vilade lite innan de försökte igen. Två av ungarna hade tyvärr dött, men det var tre kvar som var redo att bli egna, stora svalor.
Nu har vi alltså inga svalor kvar i ladan och föräldrarna har dragit på en välbehövd semester. Det är på ett sätt skönt för det är inte så mycket fågelbajs på våra redskap längre, men jag saknar dem också. Det var så mysigt att heja på dem varje morgon.
Men, det är ju the circle of life. Snart är vi hemma igen och får lite semester från vårt dagliga jobb här. Jag ser fram emot lite space, men jag kommer sakna det också, precis som med svalorna.
