Tänk om det som nu känns som vilda idéer – det här med medborgarlön – faktiskt skulle vara verklighet om 25 eller 50 år. Vid en första anblick kan det ju verka skitsoft. Att få en grundinkomst utan att behöva jobba. Drömmen*? Kanske skulle effektiviseringen av teknisk utveckling verkligen kunna finansiera “lön” för det oräkneliga antal människor som blir utan jobb som följd av den (fast mitt cyniska jag tänker ju att det bara skulle gå rakt ner i fickorna på ägarna, men det är en annan fråga).
Men alltså. Jag tror det skulle bli kaos. Redan nu verkar det ju som att så fort vi får det för bra – dvs har för mycket tid och för få livshotande bekymmer, så får vi problem. Psykisk ohälsa är en folksjukdom. Jag tror att det har med mening och syfte att göra. Det går inte att shoppa eller renovera sig till en meningsfull tillvaro – det kommer nog enklast från känslan av att tillföra något. Att bygga djupa relationer, hjälpa andra och “göra nytta”. Visst finns det en del människor som gärna blir försörjda av andra och fuskar och håller på, men frågan är om de mår så bra, egentligen.
Jag har skrivit om det här med att jobba – och att lära sig jobba – fler gånger förut. Om tillfredsställelsen som bara kommer av ett meningsfullt dagsverke och att nå ett mål tack vare hårt, eget jobb. Jag tror vi bygger vår självkänsla på det sättet, genom hela livet. Känslan att vi klarar av saker, hjälper andra och har något att tillföra (inte att förväxla med prestationer dock).
Kanske handlar det bara om att vi som mänsklighet ska ställa om oss. Att det på längre sikt kommer kännas helt självklart för den stora massan att gå runt och bara vara lediga, eftersom maskiner och artificiell intelligens sköter om det mesta. Men jag kan verkligen undra hur det kommer bli, när en väldigt stor del av alla människor inte kommer ha jobb, helt enkelt för att det inte finns några. Jag tycker att vi ska hitta andra sätt – som medborgarlön – när tekniken tar över.
Men jag undrar verkligen. Hur mänskligheten skulle må utan särskilda mål med sina dagar. Utan att bidra. Och så undrar jag hur bra tekniken kan bli. Vissa uppgifter kan nog aldrig kan bli lika bra utförda av robotar och framtids-Siris och jobb inom vård och omsorg kanske äntligen blir högstatusyrken. De riktigt eftertraktade, där du har något att göra, som verkligen betyder något för andra och som teknologin inte kan ersätta.
Aja, det här sitter jag och funderar över en söndagkväll, på förekommen anledning. För jag ägnade fler timmar av min söndag åt att handsåga upp stockar och (maskin)klyva ved och det är så himla tillfredsställande. Det är ju jobb som bidrar till att vi får värme i vinter och som bonus känns det ju rent fysiskt. Jag vill vara med och fylla på vedförrådet, inte bara komma hit och elda upp det. Jag sätter extra värde på brasan och slösar inte i onödan när jag vet hur hårt jobb det är att få fram veden. Hade det känts lika bra om jag sagt till en robot att såga upp och klyva veden, eller beställa ved till bästa pris, medan jag satt på rumpan (inte för att jag tror att vi kommer använda ved i den där framtiden, men ni fattar)? Jag tror inte det.
Aja. Har ingen egentlig slutsats här, jag tycker bara det är så fascinerande att fundera på sånt. På vad och hur det kommer vara att vara människa i framtiden och på hur mycket jag älskar brasor. Skulle jag få betalt för att sitta i soffan och njuta av en brasa i framtiden, så hoppas jag ändå att jag får fixa veden helt själv. Även om jag skulle ses som helt bonkers på kuppen.
En hög med nytta i väntan på att göras.
En bra podd, solsken och farfars sågbock. Let the party begin!
Tre björkstammar sågade jag upp idag. Riktigt svettigt, men fasen så kul!
Sista biten avklarad. Sen väntade klyvning av kubbarna. Blev lätt besatt och slutade inte förrän solen gick ner och magen kurrade. Jäkla bra söndag ju!
Vedklyv. Typiskt bra och kul teknologi (kräver en människa och lite kroppsjobb, men riskerar inte en yxa i foten på densamme)
* jag tror inte det handlar om lyxigt stora belopp – snarare en pyttesumma, men ändå.
17 comments
Jag håller med dig om arbetslust och tror att det är viktigt att ha något meningsfull att göra. Men min tanke (eller förhoppning) angående medborgarlönen är att den skulle faktiskt kunna hjälpa till med den punkten.
En medborgarlön är ju inte tillräckligt mycket för att leva ett lyxigt liv. Den räcker för att överleva. Vill man ha mer av livet, mer lyx till exempel (vad det är kan ju skilja sig från person till person), har man ju möjlighet för att jobba utöver det. Men – man behöver inte längre jobba heltid eller tacka nej till ett roligt jobb som tyvärr är dålig betald bara för att få livet gå runt. Istället skulle man kunna jobba deltid för att ha mer kvalitetstid med barnen, eller bara under vissa tider för att ha mer tid för resor osv.
Så jag tror att – i alla fall för de som vill – kommer det även då finnas möjlighet att hitta arbetslust och mening i livet, kanske mer än innan eftersom jobbet inte bara måste betala räkningar längre, man har – kanske – mer ekonomiskt frihet i att göra roliga saker.
Sen hur livet kommer att se ut om 50 år har jag ingen aning. Säkert väldigt annorlunda än idag kan jag tänka mig.
Jag hoppas också på den effekten och på kort sikt så är det ju såklart mer av ett litet stöd. I min längre kommentar här utvecklar jag lite vad jag egentligen funderade över kring detta, i ett uppskalat perspektiv.
Det svindlar ju ibland när en försöker tänka 50 år framåt. Tänk 10 år bakåt och hur oförutsägbart nuläget hade varit, just när facebook hade börjat leta sig hit men inte alls hade någon roll i nånting i vår vardag. Eller 50 år bakåt…Svindlande som sagt 🙂
Värdefulla tankar en måndag när en ska gå tillbaka till jobbet och bidra. Det är svårt det där faktiskt. Medborgarlön eller inte? Några skulle det gynna andra inte, kanske skulle det påverka den stora massan negativt. Men är det så att medborgarlönen delas ut utan att man gör något? Jag hade fått för mig att man fick ett “tildelat” jobb typ..
Vad bra 🙂 Jag tror det finns varierande förslag på hur det ska se ut i närtid, jag spekulerar mer på lång sikt. Kanske inte supertydligt i mitt inlägg :). Men begreppet medborgarlön har använts i den diskussionen också och det vi ser idag är väl kanske en början på det.
Här är en intressant artikel om automatisering och alternativa inkomster de närmsta 20 åren i Sverige. Intressant är att grundskole- och förskollärare, specialpedagoger och hälso- och sjukvårdsspecialister ligger bland jobben med lägst sannolikhet att automatiseras. Förhoppningsvis blir de högre värderade i framtiden! http://stratresearch.se/wp-content/uploads/varannat-jobb-automatiseras.pdf
Jag tror verkligen inte medborgarlön kommer göra att de flesta bara går hemma och är lediga, jag tror definitivt det är en bra grej. Sedan kommer väl inte alla få det hux flux skulle jag tro, det måste nog regleras på något sätt. Men många idag arbetar hårt med sådant de inte tycker om bara för att ha råd att leva. Med en medborgarlön kan man känna trygghet i att satsa på det man verkligen är intresserad av / brinner för.
Många hantverksyrken (skomakare, smed osv) försvinner ju i allt större utsträckning för att det är svårt att få arbete vilket är SÅ synd. Men med en medborgarlön kanske fler skulle våga satsa på att ha en liten smedja, ett tanneri eller vad det nu kan vara. Fler människor skulle kanske våga flytta ut på landet och försöka bli mer självförsörjande, ha djur, lära sig odla. Jag tror en stor majoritet av oss inte skulle sitta på rumpan. När vi är trygga så mår vi bra och blir lugna, och är vi dessutom lite rastlösa – det är då kreativiteten kommer bubblande.
Sedan finns det såklart de som kommer utnyttja det här, men sådana människor finns det alltid oavsett vad vi har för system. Det är definitivt intressant att fundera över sånt här och jag är positivt inställd till medborgarlön i alla fall!
Kan hänvisa till ett nytt inlägg av Beata som rör det här lite: http://www.imagineabird.se/2017/04/21/det-ar-inte-sant-att-var-enda-drivkraft-ar-pengar/
Åh, tack för dina tankar och för lästipset! Superintressant.
Nej, försöket i Finland handlar ju om 5500kr/månad så det är ju inget alternativ till att sluta jobba som det ser ut nu på närmre sikt.
Det jag egentligen funderar över är helt nya strukturer i ett längre perspektiv (där medborgarlön inte är min huvudpoäng, det dök upp eftersom jag läst om det i samband med framtidens troliga jätteskifte i jobb). Där finns ju tanken om något liknande medborgarlön som en lösning när det faktiskt inte finns jobb till en stor del av världens befolkning.
Har lyssnat på Alexander Bard och läst en del andra fascinerande scenarios om vad som kanske väntar oss de närmsta decennierna/seklen, när tekniken på allvar tar över en stor del av jobben (förarlösa bilar och drönarleveranser är ju bara en början troligen).
Tanken att vi inte ska jobba (oavsett medborgarlön eller ej) som standard känns ju sådär overklig som det gör innan ett paradigmskifte. Och jag undrar vad vi skulle hitta för mening då. Skulle alla må bättre och ägna sig åt varandra, bygga relationer och odla sin kreativitet? Eller skulle krig och religiös fundamentalism öka pga jakt på ett syfte. Eller skulle vi kolonisera Mars och utveckla helt nya, jämlika samhällsstrukturer?
Jag tror också (om vi går tillbaks till närperspektivet) att medborgarlön kan vara bra för tex hantverkaryrken som du tar upp – för att bevara mångfald och kultur. Men i en mer uppskalad version, där merparten kanske inte jobbar – det är det jag tycker är så otroligt intressant att spekulera och fundera!
Förstår vad du menar.
När diskussionen kommer upp på jobbet ibland, vad man skulle göra om man vann x antal miljoner och de flesta säger “sluta jobba”, så tänker jag. Jag skulle ALDRIG kunna se mig själv sluta jobba! Däremot kanske jag hade valt att göra någonting annat, eller jobba ideelt. Men jag kan t.o.m. se mig själv fortsätta jobba på mitt nuvarande jobb, fast kanske gå ner lite i tid, för att få fler timmar med barnen.
Men guuud vad tråkigt det hade varit att inte göra någonting, dag efter dag, efter dag…! 😮
Kram M
Ja, det gäller att hitta något som ger mening. Det kan jag känna nu när jag jobbar mindre än innan – det ger en massa tid till att tänka och det är inte alltid positivt :). Jag tror att utvecklingen som ett jobb ger, intellektuell stimulans och socialt utbyte är viktigt för att må bra. Och så det där med att känna att en gjort nytta, det lutherska arvet 🙂
Intressanta tankar. Jag tänker inte ta medborgarlönediskussionen vidare eftersom jag vet för lite och är för dåligt insatt. Däremot kan jag gå till mig själv och hur jag känner inför det faktum att inte bidra. Jag har varit utan jobb i ett par omgångar och det är två av de sämre perioderna i mitt liv. Inte kanske primärt för att jag hade begränsade tillgångar att röra mig med utan för just det du är inne på – att känna nyttan, att bidra, att göra något. Jätteviktigt för mig.
Sedan kanske arbetsmoralen inte är skyhög alla dagar. Som idag. Inte min mest produktiva dag kanske men det är väl okej att ha sådana dagar också. Hoppas jag.
Nu är det bara en liten fånig detalj i det stora hela men det finns skäl till att jag städar och tvättar bilen för hand och att jag gör det själv. Det finns skäl till att vi inte har städhjälp hemma, även om vi har råd. Bilen känns renare och jag är mer mån om att hålla den ren och hemma skickar vi signaler till barnen i huset att man kan städa själv och att det är roligare när det är gjort. Ingen blir särskilt gladare av att parkera röven framför Youtube och sin smartphone som substitut. Ingen lär sig något på att låta någon annan göra skitjobbet. Jag håller med dig helt i ditt ved-exempel med andra ord.
Bra inlägg. Jag behövde läsa det där. Just precis idag.
Tack för din kommentar! Jag har också varit utan jobb och numera har jag ju inte heltidsjobb för det mesta. Det kan verkligen vara tufft och det gäller att hålla igång sig själv. Det är så lätt att falla in i en känsla av att inte ha tagit tillvara på dagen. Även om det egentligen kanske inte är det att sitta på ett kontor eller skapa en säljpresentation, men det känns ju liksom bättre.
Och jag tror också på det där att en inte mår bra av att bara konsumera, vi behöver nog skapa de flesta av oss. Och då känns det ju helt ok att helga vilodagen och dra ner på arbetsmoralen då och då 🙂
Åh så många spännande trådar att diskutera vidare kring. Det där med att känna att man har en mening i livet är ju livsavgörande tänker jag. Minns från när jag jobbade extra på ett boende för människor med funktionsnedsättningar att man pratade mycket om just detta, hur viktigt det var att även de som lever på bidrag får känna mening och syfte. Någonstans handlar det väl om att känna att jag kan göra något som kommer någon annan människa till gagn. Men intressant att fundera över vad det skulle kunna innebära den dagen den traditionella arbetsplatsen inte finns kvar…
Katta du är så klok men du ska vara försiktig med sågen!!
Haha. “Låt bli sågen”… 🙂 Jag höll mig mest till klyven, men jag är grym med sågen oxå 😉
Meningsfullhet – sen är frågan: hur når vi den? Genom nytta. Men vad är nytta? Jag tycker vi satsar det vi har på att skapa en fredligare värld. Det skulle vara skönt med ett skifte – kring meningen med livet, vad arbete ska bestå av, och vad vi lägger våra pengar på 🙂
Ja, precis, det gäller att omdefiniera nytta, från att öka konsumtion till att skapa mer hållbart värde för samhället. Jag tror det där skiftet förr eller senare kommer tvingas fram, men frågan är om det kommer i tid för planeten…
Intressant. Håller bara delvis med. Ditt resonemang förutsätter ju att man i sitt (avlönade) arbete gör något meningsfullt och bidrar. Många jobb är ju bra meningslösa och handlar inte om att göra nytta utan kanske tvärtom. Sälja onödiga plastprylar, pracka på folk saker de inte behöver och så vidare. Jag hade i och för sig ett menigsfullt heltidsjobb (var lärare) men det tog all min energi och gjorde att jag mådde dåligt och inte orkade göra något konstuktivt av min fritid. Så tror jag många känner oavsett om de har meningsfulla jobb eller inte. Därav många sjukskskrivningar, ohälsa och så det där med att folk anlitar städhjälp och inte hinner /orkar besöka sina gamla föräldrar på hemmet plus tillbringar alldeles för mycket tid framför skärmar och lär sina barn göra detsamma.
För fyra år sedan sa jag upp mig och emigrerade. Jag hade tre då jag var helt ledig – inte bidrog – men jag inte en enda dag som var meningslös och trist. Jag upptäckte en kreativitet jag inte visste jag hade, sprang tre halvmaror, lärde mig ett nytt språk och vilade väldigt mycket samt lärde mig göra saker utan brådska ,vilket jag tror är det naturliga sättet att göra saker. Om något fick de åren mig att inse hur värdefull tiden är.
För ett år sedan fick jag chans på ett deltidsjobb som passar mig perfekt och är mitt drömjobb, så det senaste året har jag jobbat deltid med något som känns utvecklande och stimulerande. Det bästa av två världar.
Jag tror att folk i allmänhet jobbar mer än de mår bra av och dessutom mer än de behöver.
Så för ett år seadn
Tack så mcyekt för dina tankar! Väldigt intressant att höra tycker jag. Jag tror verkligen också på att tänka om kring hela jobbgrejen. Att så många jobbar för mycket idag och mår dåligt tror jag i västvärlden delvis handlar om den rävsax som konsumtionen ger. Och att vi byggt ett samhälle där prestation, karriär och prylstatus är huvudvalutan och det gör att en liksom aldrig kommer fram, stannar upp och reflekterar.
Sen tror jag inte det är så enkelt som att bara ha en meningsfullhet i sitt jobb – som du beskriver kan man bli utbränd ändå. Jag tror det handlar om balans, förutsättningar och känslan att kunna påverka sin situation.
Vad jag vill lyfta med mitt resonemang är idén att vi i en framtid kanske har en situation där en stor massa inte jobbar. Och att det känns så himla konstigt att tänka sig nu. Och att det kanske finns många som inte skulle upskatta/utforska/ha läggningen att lägga tiden på personlig utveckling, kreativt skapande eller så och hur det skulle kunna te sig. Särskilt om alla sitter ännu mer med sina skärmar, som anonyma människor i stora megastäder. Men som sagt, det är ju lite science fiction över de tankarna, men det är ju inte helt otroligt. Och jag tycker det är så spännande att fundera på hur vi skulle ställa om hela den mänskliga kulturen kring att de allra flesta faktiskt jobbar. Den som lever får se!