Vi vaknade tidigt. Utanför var världen vit. Vi tog ängsvägen ner mot sjön, in i det vita. Som en mjuk vägg av lugn och tysthet. Mystisk, men vänlig. Lockande.
Vi var därinne länge. I det vita. Det var lugnt. Inbäddande. Så tyst.
En annan värld, som vi fick vara i en stund.
12 comments
Så fina dimmiga bilder!
Tack! Det var så coolt med den där vita väggen 🙂
Vilka vackra bilder!!
Tack Cecilia! Det var så fint i allt det vita!
Åh, jag ser det! Ännu vackrare i verkligheten 🙂
Morgondimma. Tillsammans med lite tystnad, lite höstluft och en mugg kaffe en stund efteråt. Himla fin grej. Himla fin.
Mycket!
Magiskt skulle jag säga 🙂
Och mystiskt! Love it 🙂
Så vackra bilder! Morgondimma kan vara det bästa jag vet!
Jaaaa, är nästan pirrig för höstdimmiga morgnar 😀
Dimma är verkligen en annan värd. <3
Ljuvligt!