Månskensbad och eld i Lyckans läger

Jag önskade så att det fanns ett trappsteg till, men nedanför var det bara kyla och mörker.  Jag släppte taget, sjönk bakåt och kände hur livet rusade i varenda cell. Och inuti jublade jag. 

Strax efter tolv parkerade vi bilen i Edsåsdalen och packade ur våra väskor. Ett dygn i Lyckans läger kunde börja. Med oss hade vi god mat, varma kläder och väldigt goda humör. Vårt lilla Äventyr deluxe-gäng hade helgen till ära fått förstärkning i form av Åsa – Saras kompis sen många år, som jag och Katrin generöst fått låna in oss på.

Lyckans läger – bara namnet bär ju sig självt. Men själva platsen lever upp till det självsäkra epitetet. Några gulliga små stugor vid Lilla Offsjön, som kan hyras när längtan efter efter fjäll, sjö och total ro blir för stor. En enkel vandring på fyra kilometer tar dig dit från parkeringen och även om det känns nära så är känslan av att kliva in i en vilsam bubbla stor.

Vi njutvandrade upp och åh-ade och ah-ade över eftermiddagssol genom täta granar, knastrande snö och kärva fjällbjörkar. Med rätt många stopp för foto och ett essentiellt chokladstopp vid den vackra myren Vackermon tog det oss några timmar att komma fram.

Katrin, Åsa och guldljuset

..och jag, fångad av Sara och den vackra dagen.

Vår gulliga stuga väntade på oss vid Offsjön. Åsa spontanskuttade över hur mysigt allt såg ut.

Nere vid sjön ligger en bastu med brygga och toppläge för både solnedgång och fullmåne.

Efter att vi packat in oss och lagt in några vedträn i kaminen så gick vi ner till bastun, just efter solen gått ner. Känslan att lysa sig fram på en skogstig, ner mot sjön och bastun och omringad av tystnaden – den var så fin att jag rös av spontant välbehag.

När vi var tillräckligt varma så var det dags att bada. Kallt. Något som verkar ha blivit mitt nya livselixir – det var tredje gången på en månad som jag kombinerade ångande bastubad med karaktärsdanande kallbad och jag bara älskar det. Jag ska försöka förklara varför.

Med den kalla, hala bryggan under fötterna gick jag fram mot badstegen. Ett tunt lager is låg över sjön och vi kunde höra den lägga sig. Kylan under fötterna var skarp men uthärdlig. Jag bestämde mig för att bara gå fram till stegen och inte tveka. Bara köra. Den första kontakten med vatten och de små flarnen av is fick mig nästan att ändra mig. Men jag klev ner de tre stegen som fanns och kände iskylan över vristerna.

Jag önskade så att det fanns ett trappsteg till, men nedanför var det bara kyla och mörker.  Jag släppte taget, sjönk bakåt och kände hur livet rusade i varenda cell. Och inuti jublade jag.

Det är något alldeles särskilt med de där frustande kalla baden som får en att tjuta högt och leva upp. Kanske är det i vinter jag premiärbadar i isvak?

Sara & Åsa svalkar sig i det mystiska månskenet.

Efter allt badande var vi hungriga – och Katrin hade såklart planerat en lyxig eldmiddag. Vi hjälptes åt att elda och laga mat och det var så jäkla mysigt. Och mystiskt på något sätt, med den där fullmånen som gör sig så påmind med sitt speciella ljus.

Åsa & Katrin drog igång spisen.

Eldfokus!

Det blev en sjukt god linsgryta (som vi åt upp helt och hållet) som nog Katrin kommer lägga upp receptet på – håll utkik!

Åsa är numera vår vedarbetare. Väldigt talangfull och hårt jobbande!

Det var ingen slump att vi var i Lyckans läger just den här helgen. Redan för ett år sedan började Katrin prata om att vi skulle boka en stuga här när det är fullmåne. Och så blev det ju. Över förväntan bra dessutom!

Jag har just kommit hem och längtar redan till nästa gång jag får känna livet rusa tillsammans med de här löjligt mysiga äventyrskompisarna.