Det verkar som om halva landet fått vårkänslor den här helgen och ärligt talat – jag vill bara blocka allt som har med vår att göra. Det är februari och det ska vara minst åtta veckor av härlig vinter kvar. Jag har inte hunnit med hälften av all rolig vinterlek som jag vill leka. Jag är INTE klar med vintern!
Som tur är bor jag på en plats där vintern (än så länge) är ungefär så lång som den ska vara. Och så mycket vinter som den ska vara, dvs inte slask eller barmark. Därför har jag inte ägnat helgen åt att köpa tulpaner eller strosa runt i pastellfärgade kläder. Nej, jag har skottat snö, eldat i öppna spisen och åkt längdskidor. Som sig bör i februari!
Efter förra helgen fick jag mersmak och Mari är min trogna motionskompis här i Särna. Vi packade lite fika och körde de fyra milen till Fjätervålen. Ingen av oss har åkt längd där innan och det är alltid kul att upptäcka något nytt! Mari har för övrigt tidernas coolaste magväska, eller hur?
Vi valde det längsta spåret – Fjället runt på 14km – och tänkte att vi skulle få två flugor i en smäll. Grym motion och vackra fjällvyer, men precis när vi klev på skidorna så började snön singla ner, så utsikten blev sådär. Motionen desto bättre, eftersom en inte glider en gratismeter med nysnö i spåren (det lärde jag mig i Grövelsjön i söndags 🙂 ).
Fjället runt är ett trevligt spår för det mesta, men det är inte helt lätt för en som inte är helt bekväm i utförslöpor. Eller stadig på skidorna i uppförsbackar. Både jag och Mari druttade lite i klättringarna och hade jag åkt åt andra hållet här hade jag gjort som spåren vittnade om att andra gjort – gått ner på pjäxorna.
De sista kilometrarna om en åker medsols är en enda lång utförslöpa nerför fjällkanten och med nydragna spår en kall dag kan det nog gå ruskigt fort nerför. Vi plogade stora delar och då var det ändå dåligt glid.
När vi hade åkt ungefär halva spåret så avtog snöandet och vi fick faktiskt lite fjällvyer till slut. Jag fick se mitt favoritfjäll Städjan från en ny vinkel, nämligen baksidan, och hon är lika vacker från alla håll. Som jag älskar den toppen!
I morgon drar en intensiv vecka igång. Dels är vi mitt i sportlovsveckorna på Idre Fjäll, dels ska jag hålla fyra tretimmars-workshops på fyra dagar.
Tänker tillbaks ibland på när jag hade mitt stressiga konsultjobb i stan och inte hade lika nära till naturen på helgerna utan åkte och shoppade i nån galleria i stället.
Nu har jag kontoret på fjället och kan ladda batterierna med små äventyr i vidunderligt vacker vildmark. Jag är så glad över att jag följde känslan och skapade min variant på vardag, som jag vill ha den just nu.
6 comments
Jag tänker att vårkänslorna är lite olika beroende på var i landet man bor. Där vi har riktig vinter betyder vårkänslor en riktigt härlig vårvinter. Kanske den bästa delen av vintern. Vi har alldeles för lite nyanser av årstider i svenskan. Så var lugn, det är mycket vinter kvar! Av bästa slag. 😀
Ja, jag tänker också vårvinter 🙂 Fast jag är liksom inte klar med det där riktigt vackra kalla landskapet. Frost i träden, pastellhimlar. Det går så snabbt nu när jag jobbar och inte hinner ut och vara lika mycket i det! Men vårvintern är ju magisk den också <3
Instämmer HELT i rubrik och inledning! Här har snön töat bort, isen ligger kvar men är varken fin för skridskor eller pålitlig för promenader, alla yrar om vår och hur underbart vädret är, medan jag surar och muttrar och verkar helt ensam om att vilja ha mer VINTER. I mitten på mars välkomnar jag våren i Svealand men inte nu. Inte en chans.
Haha, åh kämpa! Vet precis hur du känner efter några “vintrar” i Östergötland och ett gäng i Stockholm 🙂
Jag håller med! Vintern får inte ta slut än. Nästs helg ska jag basta och njuta av snö och vinterlandskap i Dalarna är planen.
Åh, välkommen till Sveriges vackraste landskap 😀 Tyvärr är det lite för varmt och snöfattigt för att vara normalt även här i norra Dalarna, men det är i alla fall vinter!