En av mina favoritsysselsättningar är att ge mig ut på soluppgångs- och solnedgångsäventyr med min kamera. Det är så fint att se dagen gry och världen vakna i en varm explosion av färger med en kopp kaffe i handen och ro i sinnet.
Lika fint är det att göra bokslut för dagen och vaggas in i en mjuk övergång till natt, med det där evigt skiftande skådespelet framför ögonen. Jag blir nästan knäpp av hur vackert det är ibland. Jag vet liksom inte hur jag ska ta hand om det på bästa sätt.
Det var ett tag sedan jag orkade upp till en soluppgång. Jag har sovit knasigt ett tag och fast jag kanske egentligen borde göra precis just ett sånt äventyr, så har jag liksom inte orkat. Men i tisdags kväll hade jag bestämt att jag skulle bege mig de 4 milen från Särna upp till ett av mina favoritfjäll, Nipfjället (bredvid Idre Fjäll). Och så fick jag alldeles underbart sällskap på köpet!
Jag åkte nämligen till Idre först, för att fika och prata med mammas allra bästa vän, Bippi. De var som ler och långhalm från att de var små tultande töser och ända fram till mamma gick bort 1999. Äntligen har jag och syrran, tack vare att Bippi hittade oss på facebook, fått till flera träffar med henne. Hon bor i Idre och är världens finaste och varmaste person.
För att förklara exakt hur mycket det betyder för oss att få träffa henne, så kan jag berätta att det nästan inte finns någon kvar som minns eller ens har träffat mamma. Mormor & morfar är borta, morbror är borta och vi har ingen kontakt med mammas andra vänner eller gamla kollegor. Pappa har ju en historia, syrran och jag har vår.
Men Bippi kan fylla i så mycket av det vi saknar. Måla bilden så mycket varmare och djupare och längre tillbaks i tiden. Hon var mammas allra närmaste, i nästan hela hennes liv. Det är så otroligt värdefullt att få sitta med henne och höra om allt det, höra henne göra mamma riktigt levande igen. Efter snart 18 år kan det vara svårt att framkalla känslan av henne som livs levande och inte en ouppnåelig drömfigur. Jag blir så lyckligt tårögd när jag tänker på det.
I alla fall så frågade jag om Bippi ville följa med på lite solnedgångssafari när vi hade fikat och pratat i flera timmar. Och det ville hon! Vi klädde på oss, tog bilen de 9 kilometrarna upp till parkeringen vid Nipfjället och började gå längs Trollvägen i blåst och drivsnö över vägen. Den låg tyvärr i skugga, så vi vände om och körde runt till andra sidan, där Idre Himmelfjäll håller på som bäst att bygga upp den nya, fina fjällsatsningen bredvid Idre Fjäll. Det är en otroligt utsikt, med kvällssol och utsikt ända till Sölen i Norge.
Det blev en riktigt vacker och färgrik solnedgång den kvällen, och hela spannet från riktigt bitande fjällväder, till vårvarm vy i lä. Vissa kvällar är alldeles särskilt speciella och kommer hänga kvar länge därinne. Det här var verkligen en av dem.
Städjan i begynnande kvällssol.
Bippi <3
Norska Sölen, som fluffiga maränger i fjärran.
Helt magisk utsikt från Himmelfjäll!
Naturlig skönhet
Tack Särna, Idre & Bippi för den här gången. Vi ses snart igen!
4 comments
Vilken känslosam text och en fin beskrivning av Bippi, det gick in i mitt hjärta (ja jag är lite känslig, jag vet)
Otrolig solnedgång!!
Tack och jag vet hur det är 🙂 Så lättrörd själv!
Fantastiskt vackert, inte bara bilderna utan framförallt vilket tur du har som fått kontakt med Bippi. Kan inte ens föreställa mig hur viktigt det måste vara att få höra alla historier om en nära person som inte finns i livet längre.
Ja, jag är så jäkla glad att hon finns och att hon vill träffa oss!