Det är en häftig känsla att lära sig något nytt – att börja med en ny sport till exempel. När man är barn händer ju det där rätt så ofta och är kanske inget att reflektera över – för det mesta är ju nytt när en är barn.
Som vuxen är det mer sällan en plockar upp helt nya saker. Det är väl dels en bekvämlighet som kommer in, det där livet som tar sin plats och så det faktum att en redan provat rätt många saker.
Men jag har skrivit om det tidigare – jag vill alltid fortsätta uppleva första gånger, för det både utvecklar mig och gör mig pirrig på samma gång. Det håller mig nyfiken!
I sommar har jag upptäckt mountain bike-cyklingen (sist på bollen?) i tryggt sällskap med min cykelälskande mentor Sara.
Jag är precis purfärsk med bara några gånger i benen, men jag har som en härlig känsla för det. Som efter en första dejt där det mesta verkar lovande och är lite pirrigt liksom. Det här kan bli nåt tänker jag.
För ett antal år sedan testade jag downhillcykling en gång, i Hammarbybacken. Det gick bra utför och på den tiden var jag nog modigare så när intruktören sa ”det är mycket lättare att köra fort än att bromsa” så liksom bara följde jag det rådet och tyckte det var väldigt kul.
Däremot hade jag en rätt spektakulär tur upp med cykeln i ankarliften, så jag åkte bara en gång – för att jag inte ville åka upp med liften igen.
Nu när jag testade MTB på Idre Fjäll första gången, med ett gäng kollegor på lunchen, så var jag faktiskt ganska rädd utför upptäckte jag. Men jag råkade börja i den knixigaste leden också och efter det här i vintras har jag också blivit lite räddare vad gäller allt. Min första känsla var nog att jag kanske inte skulle fastna ordentligt.
Men nu, efter några gånger, har jag nog fastnat rätt bra. Jag är lite rädd för downhill men älskar stig, sten och knixigheter. Cyklingen ger mig en frihetskänsla och blir som en ny kompis att återupptäcka min omgivning med på nya sätt. Det känns så jäkla roligt!
Hittills har jag lånat cyklar, men nu är jag redo att skaffa en ny äventyrskompis till mitt lilla gäng av skidor, skoter, snöskor och löpardojjor.
This could be the beginning of a beautiful friendship.
3 comments
Håller med ??♀️så kul och enkelt och jobbigt ?
Verkligen! Och alldeles, alldeles underbart 🙂 Hade en magisk session borta i Östaåt, som avrundades med att vi drog av oss alla cykelkläder och rusade rakt ut i vattnet. Magiskt!
Är nog första gången jag kikar in här, men följer dig på Instagram. Tycker det är himla roligt att du valt att flytta till Särna som är min barndomsby och som jag fortfarande ofta besöker då en del av familjen finns här. Hur som helst klickade jag mig in på inlägget från i vintras och kunde så väl förstå dina känslor. Själv har jag aldrig tagit körkort pga att min bästa vän/styvbror dog i en bilolycka för många år sen. Jag blev mycket räddare för allt då, mycket pga att jag lärde mig hur det kändes att missta någon man verkligen älskar och aldrig vill utsätta min familj för det igen. Jag jobbar fortfarande på det efter 12 år och det går bättre och bättre, men det har ju format mig liksom. Och även om jag blev räddare så blev jag också mycket klokare, och tar inget för givet som jag kunde göra förr. Så glad att det gick bra för dig! Kram