Att vandra i Helags – om väder, livet och fjällkärlek

Jag vill börja med det viktigaste: att vandra i Helags med vänner borde alla som är ledsna få göra. Den här veckan har varit en kontrastrik resa, som började med sjukhus och avsked och avrundades med en på många plan stärkande vandring i fjällen.

Vi hade planerat den här resan ett tag, Sara, Katrin, Annie och jag och jag känner nästan att det var meningen att jag skulle få dela just den här helgen på just den här platsen med väldigt fina vänner. Min morbror somnade in natten till onsdag och mellan bortgång och allt som följer sedan så har jag fått tänka, ladda, blicka inåt och både skratta högt och vara ledsen. Allt i takt med väderkast och höjdmetrar.

Vi kom upp till Östersund i torsdags, jag och Annie. Där plockade Katrin upp oss och vi for vidare mot Såå för att möta Sara och plocka upp proffsutrustning på Rent-a-Plagg. Så briljant grej, att kunna hyra topputrustning och fjällvandra varmt, torrt och tryggt utan att behöva lägga ut många tusen. Jag önskar verkligen att de expanderar till massor av orter, det är så bra att fler kan komma ut med bra grejer. Jag plockade ut en sovsäck som skulle hålla mig varmare än på det här äventyret, en riktigt bra (och fin!) skaljacka från Klättermusen och ett uppblåsbart liggunderlag. Skönt att slippa släpa skrymmande packning på tåg & flyg. Vi fick också med oss två Hillebergtält och så köpte jag mig en Klean Kanteen-flaska som jag klurat på ett tag.

När vi var klara på Rent-a-Plagg så åkte vi vidare till Holiday Club Åre, som ju också är Saras arbetsplats. Där händer massor av spännande saker just nu, det kommer bli så bra! Jag och Annie bodde där och Katrin var inkvarterad hos Sara. Det blev ett rum med sjöutsikt som sist jag bodde där, helt magiskt att vakna till den där vyn. Åre ligger ju så otroligt vackert.

Torsdageftermiddagen & kvällen spenderades himla trevligt, men mer om det i ett eget inlägg.

På fredagen styrde vi kosan mot Helagsfjällen. Planen var att parkera i Ljungdalen, vandra upp till Helags fjällstation, slå upp våra tält och äta fjällmiddag a’la Katrin – fjällmat med lyxig guldkant (mer om det oxå). På lördagen skulle vi ta en topptur med lättare packning och sedan vandra tillbaks till Ljungdalen igen.

Det var en vacker vandring som började i eftermiddagssol, eftersom vi jobbade på förmiddagen och kom iväg från Ljungdalen först vid 16. Det är ju en bra bit att köra också och vi fick stifta bekantskap med grusvägarna runt Glen igen (där vi var i somras i samband med fjällridningen) och jag slogs av hur många fina minnen de här trakterna och vännerna bjudit mig på.

På väg

Ut på tur!

Det är en ganska lättvandrad led, som går genom fjällskog, förbi sjöar och vidare upp på fjället. Den första anblicken av Helagsmassivet var verkligen mäktig. Snöklädda, mörka berg som växer fram längs vandringen. En rad andra, vackra fjäll tornade upp sig runtom, nära och i fjärran och jag älskar den känslan. Att gå som en liten prick bland dessa uråldriga, trygga stenjättar. Det är något med berg som verkligen går rakt in i själen.

Majestätisk vy

På väg över vadet med målet i horisonten 

Fjällterapi

Annie med sin fina retrorygga, även kallad korven

Fjälltoppar överallt! 

Helags & vänner i kvällsljus

Längs vägen fick vi både sol och vindstilla, hagel och friska vindar. Det är så häftigt och respektingivande med väderkontrasterna i fjällen. Det gav mig så mycket att få vädra ut, bita ihop och bara gå just den här veckan. Storslagna vyer och väder blandat med samtal om allt mellan himmel och jord var precis vad jag behövde.

Vi gick i maklig takt och solen hann faktiskt gå ned innan vi kom fram till fjällstationen. Då blåste det rätt så friskt och de första snöflingorna började flyga. Vi valde plats för våra tält och jag såg med skräckblandad förtjusning fram emot en riktig prövonatt. Kvällen innan hade ett gäng fått sina tält sönderblåsta och fick flytta in i nödrummet och det skulle vara ungefär samma stormvindar denna natt, prognosen varierade mellan 10-14 sekundmeter och så snö då.

En förvånad herre som jobbade på stationen (som egentligen är stängd) kom ut med lykta, sa att vi inte var riktigt kloka och erbjöd oss “sviten”. Efter lite övervägande tog vi erbjudandet och det var nog bra – det dundrade rejält i väggarna hela natten. Vi får testa tälten en annan gång och jag har kvar att ta revansch på kalla tältnätter.

Vi gjorde en lyxig middag på ett recept Sara valt ut och Katrin visade sina stormköksskills. Det blev gnocchi med brynt kaprissmör och babyspenat. Ruggigt gott efter 12 km vandring och så mysigt att sitta med tända ljus och höra isvindarna ryta utanför.

På morgonen lekte jag, Sara och Hazel runt i nysnön framför Helagsmassivets maffiga väggar. Sara har myntat “jag älskar väder” och jag förstår precis vad hon menar med det. Det var så otroligt härligt att känna vinden bita och ena sekunden stå i sol med nysnö runt fötterna, för att i nästa stund blunda för isiga vindar med huvudet i ett moln.

Blåsig morgonlek i sol…

…och moln! Det är så mäktigt hur det växlar! Här höll jag f.ö. på att blåsa av stenen, lutar mig framåt med nästan hela min tyngd.

De här två alltså – så fina!

Helags Fjällstation i morgonsol och nysnö

Livet!

Det blev ingen topptur denna gång, eftersom det blåste så hårt med dålig sikt. Annie gav råd till några frusna löpare som skulle vidare upp och jag hoppas det gick bra för dem – det såg kallt ut! Vi åt frukost i lugn och ro, gav de snälla herrarna som jobbade där en chokladkaka och vandrade hemåt igen. Vi stannade på en fin fikaplats nedanför trädgränsen och njöt av kaffe & macka och började prata om framtida äventyr.

Katrin och fjället

Fikapus med avocadomackor, nötblandning och kaffe, halvvägs ner

Väl hemma i Åre ställde vi in kvällsplanerna och jag och Annie mångsysslade på hotellrummet (jag med en dator utan minne och en svajig hårddisk – därav viss fördröjning), medan Sara & Katrin hängde hos Sara.

Jag somnade trött och glad och med tankarna på nästa tur till Helags – jag måste ju tillbaks och få uppleva vyn från toppen!

PS. Sara har skrivit så bra om vår tur till Helags och med fakta för dig som är sugen! Annie har skrivit om fem enkla & bra utrustningstips under vandringen och Katrin beskriver också så fint det här med väder, vänskap och fjällens storhet.