Nu har pappa åkt och jag har jobbat lite här i köket. Vid lunch packade jag ner en termos, en macka och gav mig ut på en promenad. Jag gick runtom i skogen häromkring och nu blir det nog en sväng över till byn. Jag lämnar skotern idag och passa på att röra kroppen i stället. Nu är det ju ljust mycket längre än när jag var här sist och långpromenader hinns med lite bättre trots att jag jobbar också.
Det är rätt lite snö här efter några dagars tö och regn, så det är inte lönt att ge sig ut med skoter i skogen när jag är ensam – jag vill inte köra fast nånstans och tvingas lämna den, så skotern får ta små turer på sjön i stället.
När mår du som bäst? Vad ger dig det där lugnet i kroppen?
[insert]
[/insert]
[:]
8 comments
Det enkla livet är det bästa livet. Oj,vad jag gillar det här inlägget. Så himla bra!
Jaaaa, visst är det?! Tack så mycket, du är snäll du 🙂
Vi har precis köpt hus med en vedspis i köket. Är väldigt tacksam över det lugn som infinner sig när jag är där. Längtar redan tillbaka trots att vi åkte i går.
Åh, grattis! Det är ett måste i mitt nästa boende. Vedspis & skog utanför knuten!
Du sammanfattar den där känslan väldigt bra, när allt är så lugnt och enkelt (i ordets alla betydelser) att man kan känna stressen lämna kroppen i en liten rysning, som när luften sakta går ur en ballong. Men för att svara på din fråga så har jag ett par olika ställen runt om i världen. I Sverige är det framför allt Gotland och fjällen, med en nödlösning vid en sjö i Stockholm.
När jag pluggade i England brukade jag fly till en by som heter Cromer (mest känd för att norra Norfolks högsta kyrktorn – då förstår man hur spännande det är där!) när pressen blev för stor. Jag brukade knacka på dörren på samma BB sent på kvällen, utmattad och med en ryggsäck full av böcker, med jämna mellanrum. Jag vet inte om jag hade stått ut utan Cromer.
Jag kunde verkligen leva mig in i den där Crome-historien, och blir jättenyfiken på att höra mer! Vad skönt att ha en sån oas att dra sig undan till, även mitt i ett utlandsäventyr.
Jag tror det är himla bra att hitta sina oaser oavsett var man är – i Stockholm, NY eller Norrköping. Även om det kanske inte är exakt vad man letat efter så ger det som du skriver en paus från stress & press.
Det där med ljudet och även doften av öppen eld eller en sprakande vedspis är själva bilden av sinnesro ju, men det är väl olika. Vissa gillar fullt ös och andra inte men som du själv skriver i en av kommentarerna – det viktiga är att hitta oaserna som vi kan fly till ibland. Jag gillar dessutom bilden i inlägget, sinnesro bara att titta på den.
Ja, för min del är det fullt ös ibland och så lugn & ro resten av tiden. Kontraster som gör det!
Tack! Jag gillar också bilden, den tar mig direkt till känslan att sitta vid brasan i skogen & vänta på välförtjänt kaffe.