Jag har några barndomsminnen från Fjätfallen, bland annat minns jag att vi var där på någon sorts spelmanskväll när jag var kanske 7-8 år. Roland Cedermark spelade dragspel och han var ju lite kändis, så det var ju spännande. Haha.
Jag älskar den här gamla bilden på farmor och mamma, tagen där 1979 eller 1980 kanske. Vi var nog hemma på semester från Saudiarabien, där vi bodde 1979-81. Mamma var 23-24 år och tvåbarnsmamma redan. Saknar dem båda så mycket!
[insert]
[/insert] Farmor & mamma ca 1980
[insert]
[/insert] Jag, med nästan samma utsikt, 2016
Fjätfallen anno 2016 är sig nog ganska lika. De består av Övre Fjätfallet och Nedre Fjätfallet, som ligger en kort och vacker promenad i från varandra. Det övre fallet är större och forsen är stark & livlig där. Det är så mäktigt och samtidigt lugnande med ljudet av forsande vatten, hur det slår emot en när man närmar sig. Vi det övre fallet finns en slogbod och även en laxtrappa så att fisken kan leka sig uppför fallen.
[insert]
[/insert]
[insert]
[/insert] Platån bjuder på en fin utsiktsplats där man kommer riktigt nära fallen.
[insert]
[/insert] Klippblock som stått emot vattnets krafter.
[insert]
[/insert] Övre Fjätfallet sett på håll, med slogboden till vänster i bild. Himla bra fikaplats!
Jag tog också en kort promenad ner till Nedre Fjätfallen, som jag inte minns att jag varit till förut. Det var också väldigt vackert, även om det är lite mindre som sagt.
Det är någonting väldigt lockande med vattenfall, jag blir alltid så fascinerad och lugn av dem. Jag har så sakta börjat samla på mig några besök till olika svenska vattenfall, som Njupeskär, Tännforsen, Ristafallet och så Fjätfallen såklart. Är väldigt sugen på att ta mig till Storforsen också, det får bli nästa projekt tror jag.
Vet du fler sevärda vattenfall i Sverige? Har du någon favorit? [:]
4 comments
häftigt (absolut fel ord, men jag vet inte riktigt vilket jag ska använda) att vara på exakt samma sten – en mängd år senare. och att se exakt samma saker. exakt samma vy.
Ja, de kändes liksom närmare just då. Samtidigt så oändligt långt borta! Men det var en himla fin stund där.
Fint inlägg och jag håller med Sara. “Häftigt” att åren gått och att vissa saker bara kör på som vanligt medan livet runtomkring förändras för varje dag.
Utanför Orsa har jag sett skyltar till Helvetesfallet, men som vanligt med den vägen tar jag sällan av utan blåser alltid på till/från Östersund. Ingen erfarenhet själv med andra ord.
Ja, det är svindlande på något sätt.
Oj, måste bildgoogla det, låter dramatiskt! Och kanske är värt en liten omväg på väg till/från Särna.