Genom tyst vinterskog på skidor

En av de största anledningarna till att jag bor och trivs så bra här, är att jag fått så mycket närmre till rena naturupplevelser. De är nära och jag har tid till dem. De ger mig så mycket lugn i kroppen och jag tror de gör mig till en trevligare och bättre person. Den där saliga tacksamheten och förundran jag uppfylls av ute i naturen tror jag sprider sig till flera delar av mitt liv och förhoppningsvis också till de jag möter i det.

Jag känner mig i alla fall generellt så mycket mer grundad och glad numer, än när jag alltid upplevde press och jagade fram i bullriga miljöer med massor av budskap som berättade hur mycket bättre jag kunde bli / ha det / se ut.

Idag hade jag ett möte på förmiddagen (mer om det snart!) och sen åkte jag hemåt igen, åt lunch och jobbade lite, innan jag drog på mig skidstället och åkte över till Mickeltemplet. Det var äntligen dags för längdpremiär! Vid Mickeltemplet finns både utförs- och plattförsåkning, med finfina längdspår i skogen. En slinga på 5km (dagens runda) och en på 2,5. Det är Särna SK som ser till att vi har så fina spår och de har inte legat på latsidan sen snön kom.

(mobilbilder)

Jag kunde glida fram i nydragna spår, genom den tysta skogen, medan skymningen föll ikapp med snön. Det är riktigt fin skog längs spåret och just nu är det bara helt magiskt vackert överallt runt byn. Snötyngda granar, vitfrostiga björkar och vita vägar. I morgon ska jag ut och fota så ni också får se. Det är som en julsaga, jag vet knappt var jag ska göra av mig själv! Det är något alldeles särskilt att ta sig fram på genom en tyst vinterskog på skidor, helt ensam i spåren. Och jag ska göra det så många gånger i vinter. Vilken lycka att ha det här så nära.