Livets kontraster och en födelsedag

De senaste dagarna har jag ännu en gång blivit väldigt påmind om den tunna tråden mellan liv och död och det har funnits med mig de här dagarna i Lofoten, väldigt mycket. Jag brukar ju prata om kontraster och hur de fungerar som livets förstärkare. Att bli medveten om skörheten i livet har förstärkt känslan av att uppleva, utforska och ta vara på.

Förra året startade jag vad jag tänker ska bli en tradition, nämligen att fira min födelsedag med sånt jag tycker om att göra, på en plats jag vill vara. Helst med de jag tycker mycket om också, men förra året blev det faktiskt med ett helt gäng främlingar (som snabbt blev vänner) på fotoresan jag pratat så mycket om.

I år blev det alltså Lofoten – en plats jag drömt om att åka till i några år nu. Ljuset, bergen, vattnet. Det ser så fantastiskt ut på alla de bilder jag sett härifrån. Och det ÄR ju det också. Naturen påminner mig om Hawaii, minus de regnskogsbeklädda sluttningarna, men landskapet är precis lika dramatiskt, sanden lika vit och vattnet om möjligt ännu mer turkost och blått.

Jag hade en önskan på min födelsedag och det var att göra en hajk. And so we did. Efter att jag väcktes av rörande vacker sång, fint paket och galet goda fattiga riddare till frukost, så gav vi oss av. Målet för dagen var den vackra, branta Reinebringen. Nerifrån Reine ser det inte ut som att det går att ta sig upp där utan klätterutrustning, men stigen börjar nere vid vägen på andra sidan berget – där det är något flackare.

Det var rätt så brant och vissa sträckor lite oklart vart vi skulle gå – här i Norge har de inga markerade leder på samma sätt som i Sverige, utan om en ger sig ut får en se till att kunna ta sig fram. Den här leden är på gott och ont väldigt vältrampad dock, och har förgrenat sig i en radda olika knasiga stigar uppför.

Det var rätt så varmt, flåsigt och slitsamt för benmusklerna, men vi blev rikligt belönade för jobbet. Väl på toppen var utsikten magisk och vi bestämde oss för att äta födelsedagslunch på den rätt så smala bergkammen. Finare lunchrestaurang hade jag knappt kunnat få.  Katrin har verkligen skämt bort mig och Sara den här resan, med ett slags all inclusive-koncept. Frukost, lunch, middag, snacks – allt var planerat och jäkligt gott.

Det kommer ett eget inlägg om all god mat vi ätit, men just den här lunchen blev det smörstekt gnocchi med kapris, salvia och citron, i matkåsa. Med jordens utsikt, lä och sol. När jag satt där och lutade ryggen mot bergkammen, blundade och kände solen värma ansiktet, då fick jag en sån lyckobubbla i kroppen. Det är såna stunder jag vill samla på. Inte saker, inte pengar, bara härliga upplevelser och fina människor i mitt liv.

På kvällen (på något sätt går timmarna vansinnigt fort här – vi har inte ätit middag innan kl 21 någon kväll tror jag) dukade vi upp charkisar, ostar och skålade i champagne i de fina champagnekåsorna som Katrin köpt till oss från Åre glasblåseri. Våra namn och orden “äventyr deluxe” är ingraverade. Så himla fint!

Efter det åt vi vårrullar med jordnötssås i kvällssolen. Det var lite kyligt, men väldigt härligt att sitta utanför vår fina husbil och blicka ut över en hel kedja dramatiska bergstoppar.

Jag och Sara avrundade natten (jo, det var natt då, men det känns ju liksom inte när solen ändå skiner) med ett fotosafari någon kilometer bort från campingen. Himlen var rosa, natten ljus och klockan 01:30 när vi gick tillbaks till husbilen. Jag somnade, tacksamt lycklig över en i min bok alldeles perfekt födelsedag.

Det här är en bättre parkeringsplatsutsikt skulle jag vilja påstå. Reine ligger väldigt fint mellan höga berg och klart, blått hav.

Kände mig som en katt bland hermelinerna på vägen upp – bokstavligen. Haha. En ruskigt söt vandringspolare fick vi när vi pausade för vatten.

Det är vägen som är mödan värd. Särskilt när en hajkar upp för vackra berg! Det är ju inget problem att det krävs många pustarpauser när de ser ut såhär.

Men målet var i det här fallet också mödan värd. En rätt svårslagen utsikt mötte oss när vi kom upp. Här Reine från ovan. Långt därnere står vår bobil (så heter det i Norge) Bettan & väntar.

Bortom Reine skymtade väggen av höga berg i havsdiset.

Åt andra hållet – där stigen börjar långt därnere, var det inte heller någon dålig utsikt.

Braveheart Sara är inte rädd för cliffhangers. Allt för den perfekta fotbilden!

Efter att vi åh:at och ah:at en stund så öppnade Katrin köket och började med lunchen.

Såhär glad blir man då!

Birthday lunch view – 5 tummar upp!

Födelsedagsporträtt på bergstopp. Bra skit.

Klassigt snacksbord på klassisk campingplats. Om nån trodde camping var tråkigt så kan ni ändra på det nu.

Bubbles & mountains

Tack Katrin…

…och tack Sara, för att ni var med och gjorde min dag så himla, himla bra!