Lördagsäventyret – en show som slår Eurovision

I lördags var det nog många som satt bänkade framför Eurovision. Jag kollar ibland och tycker det är ett ganska kul spektakel, men i år hade jag faktiskt helt glömt bort det. Och tur var väl det, för jag bjöds på en oslagbar show istället.

Jag skulle egentligen softa efter en heldag på fjället, men jag kunde bara inte motstå det gyllene kvällsljuset utanför ladan och bestämde mig för att kolla in solnedgången från lite nya platser häromkring. Jag och äventyrsbilen gav oss ut strax efter klockan sju på lördagkvällen för att utforska.

Jag vet att jag mår bra när jag har lust till de där små vardagsäventyren. Att sätta mig i bilen eller dra på mig vandrarkängorna och ta helt nya vägar & stigar, utan annat att ta hänsyn till än ljuset, det är så förbannat härligt. Bara utforska och hänga med naturen & vägarna.

Jag började köra norrut, mot Idre till. Tänkte att jag skulle se om någon av de många vackra rastplatserna längs den vägen bjöd på bra solnedgångsvyer. Sträckan mellan Särna och Idre är väldigt vacker på sina ställen, särskilt där Österdalälven forsar alldeles nära vägen.

Strax norr om Särna kommer ett område med vacker vy över fjällvärlden. Jag stannade till och njöt av vidderna en stund och noterade rätt mycket spår efter älg här också.

Vid Särnaheden ligger den här vackra rasplatsen på en udde, där en kan sitta & beskåda Städjan till kaffet. Så vackert!

När jag såg den där väggen av moln så ändrade jag mig och i stället för att åka norrut så vände jag tillbaks mot Särna och åkte upp mot Mickeltemplet. Där finns en skidbacke, längdspår och så den hoppbacke som syns på höjden bakom Särna på många av mina bilder över sjön. Jag tänkte att jag skulle komma upp högt för att få så mycket kvällssol som möjligt. Och tänk, det fick jag också!

På vägen upp mot Mickeltemplet hittade jag den här vackra platsen. Fjäll, skog och fria vidder – det blir inte mycket bättre. Jo, med kvällssol då såklart. Jag och äventyrsbilen parkerade oss här för showens grand finale!

Vi var mycket nöjda med det beslutet!

Min mäktiga älsklingssilhuett – Städjan (den klammerformade silhuetten) & Nipfjället med dalgången emellan. Dalarnas svar på Lapporten? Väggen av moln sprack upp på precis rätt ställe och det blev en väldigt vacker föreställning.

Vem behöver TV & Eurovision när det finns sånt här?

Jag vet. Jag kan inte låta bli att fota Städjan. Men hon är ju så vacker!

På väg tillbaks ringde pappa & Jonny från Fulufjället och mitt i samtalet åkte jag över Särnsjön och såg det här. Jag förklarade att jag var tvungen att lägga på och höras senare. Särnsjön är som en enorm spegel och jag älskar hur den skiftar med himlen. När den är såhär spegelblank blir det ofta otroligt vackert.

Det var fler än jag som var ute på naturskönt lördagsnöje. Det tackar jag för! Tänk att det kan vara så här vackert alltså. Jag blir alldeles varm inombords över att såna här vyer finns att uppleva. Det är bättre än magi – det är ju på riktigt!

Halv elva var jag hemma i ladan igen och det blev inte mycket tid framför brasan innan jag stöp i säng. Men jag kan inte påstå att jag ångrar beslutet att byta Eurovision mot solnedgång. Inte alls faktiskt!