När Sara introducerade mig till det här med snöskopromenad förra året så anade hon nog inte vad hon satte igång. Jag blev kär, inte bara i ett nytt sätt att utforska vinterlandskapet på utan också för det här med att gå i mörkret, med en pannlampa och snön som enda ljuskällor. Det är något magiskt med det.
När jag och syrran for norrut på vår workation i Särna så hade jag redan bestämt att vi skulle ta kvällspromenader i mörkret och tystnaden. Och det gjorde vi. Med snöskor och utan. I ett mörkt, knarrande vinterlandskap, med frostiga träd och total tystnad, med undantag för någon enstaka snöskoter. Det hör liksom Särna till.
Jag kan knappt tänka mig en bättre fredagkväll. Börja med en snöskopromenad och prata om livet och drömmarna. Sitta vid en slogbod vid sjökanten, göra upp en eld och dricka varm choklad. Prata lite till. Sitta tysta och bara lyssna, på den sprakande elden och tystnaden. Låta elden brinna ut och gå upp till bastun, som blivit lagom varm. Prata lite till, hälla vatten på stenarna och titta ut över vita vinterträd medan värmen stiger. Gå ut i snön, frysa som tusan och springa in i värmen igen.
Somna när huvudet landar på kudden, bredvid världens bästa syster och kompis, på vår bästa plats i hela världen.
[insert]
[/insert] På sjön med Särna by i bakgrunden.
[insert]
[/insert] Fredagsmys i sin bästa form
[insert]
[/insert]
[insert]
[/insert]
[insert]
[/insert] Vackra Nordomsjön
[insert]
[/insert] Om du aldrig gått in i en mörk vinterskog på natten så tycker jag du ska prova. Så mysigt!
5 comments
Hur många gånger kan man skriva att dina foton är magiska…? Många va? 😀
Kram M
Åh, tack!! 🙂 Ha en härlig dag!
Men, magi!!!! Åh vad jag blir avis, jag har inte ens tänkt att man skulle kunna gå sådär mitt i natten men vilken bra idé! Jag kan bara tänka mig tystnaden, känslan att vara ett med skogen och naturen på det sättet som det blir när allt det där yttre skalas av. Har aldrig vandrat i en mörk vinterskog, men nu vet jag vad som åkte upp på min buckelist! Tack för att du delar med dig av magin! Kram
Jag ser fram emot ditt nattvandrarinlägg 🙂 Jag är så glad att Sara fick in mig på det här spåret, bokstavligen. Så mysigt!
Så himla fint. Min pappa älskade sin skog och många av mina bästa barndomsminnen var just mörka vinterkvällar när vi sakta pulsade fram genom skogen. Så mycket kraft, så mycket skönhet! Fint att du har din syster att dela det med – vilka magiska bilder.