Efter en helg på längdskidor i Grövelsjön är benen ömma, vet jag exakt var höftböjarna är i detta nu och har återfunnit mina magmuskler. Jag har skrattat så sjukt mycket, åkt över fyra mil längdskidor och sovit som en stock.
I höstas bokade jag in den här helgen som en födelsedagspresent till min barndomsbästis Lisa. Vi har hängt ihop sen vi var 7 år (äsch, vem räknar hur länge det är) vilket är smått svindlande.
Vi hade en hel helg i längdparadiset Grövelsjön och planen var att åka längd. Som vi gjorde det! Det finns 10 mil preparerade spår där, så vi hade fullt upp.
Efter en natt i ladan kom vi till STF Grövelsjön på fredagförmiddagen. Det är ett enkelt boende, riktigt mysigt, rent och fräscht. Det bästa är att de jobbat med hållbarhet i väldigt många år och ligger långt fram på det området, så det känns liksom extra fint att bo där.
Det är ju bara 8 mil från mig till Grövelsjön, så det är konstigt att jag bara varit där som hastigast en gång för 10 år sen. Faktiskt med Lisa då också, men då var det sommar. Nu var det gnistrande vit vinter och solsken och vi kastade oss ut i spåren på en gång.
Eller ja, först gjorde vi så pass många vändor in i bagagerummet att det blev ett internskämt med tjejerna i receptionen. Det man inte har i huvudet får receptionen stå ut med i nyckelhämtningar ni vet.
I lördags kom vi ut till ett helt annat landskap – det snöade fluff i mängder och av de fina preparerade racerspåren från dagen innan syntes inte mycket. Vi mer eller mindre gick på skidorna och stakade i nerförsluten, men var precis lika lyckliga som dagen innan.
Fan vad härligt det är att vara ute i många timmar och låta kroppen bli trött i vacker natur. Blir aldrig trött på det! Eller som Lisa sa – “jag får som lyckobubblor i kroppen, får du också det?”
Efter två mil och lite till i kärva spår var vi tydligen inte nöjda – vi testade vildmarksskidorna en sväng i skogen innan det var dags för After Fjäll. Vi kände oss som Piff & Puff i Kalle Ankas julafton (och lät kanske lite som dem också).
Jag kommer definitivt åka hit fler gånger i vinter – tänk att jag har det så nära att jag kan ta en dagstur! Vill inte låta odräglig, men fasen vad bra jag bor. Älskade skog och fjäll.
Vad uppskattar du mest där du bor?
4 comments
Men det ser ju så härligt ut med all snö!!! Här neråt Kalmar är sådana dagar ytterst sällsynta då snön ligger tunga på träden och en otrolig tystnad som ett snötungt landskap ger. För snart två veckor sedan hade vi faktiskt ett sådant landskap dock. På eftermiddagen då det började bli mörkt drog jag ut i löparskorna, utan pannlampa och utan musik i öronen. Sprang bara rakt fram i flera kilometrar på en liten väg. Jag var heeelt ensam, det var så tyst och så underbart befriande liksom. Dagarna efter blaskade det bort igen och kvar blir bara gruset på cykelvägarna.
Din sista fråga är så bra att fundera på. Det är så lätt att bli hemmablind och istället tycker man att andra landskap och miljöer är såååå mycket bättre än där jag lever och bor. Men det jag uppskattar mest här på ostkusten och som jag måste ha för att må bra, det är just kusten. Jag är uppväxt på Öland. Kust åt alla håll, äckelgod doft av sjögräs, skvalp från öppet hav och tankar om vad som händer därute till havs som får en att rysa lite… Fint!
Det är en av grejerna jag saknar här – havet! Det ger mig samma frihetskänsla som fjäll, men de är ju så olika så ibland måste jag ändå få lite hav i mitt liv:) Det är bra att se alla bra grejer i våra tider av konstant jämförande.
Vilka underbara bilder! Känner verkligen känslan av lyckopiller i magen! Härligt att ha det så nära.
Kram Lena
Ja, den känslan alltså, underbar. Det är fint att ha det nästgårds 🙂