Men häromdagen gav vi oss ut på ett skogsäventyr i stället. Jag ville ut i skogen och röra på mig, andra ville fiska (Linnea t.ex.), så vi gav oss iväg efter lunch, med äggmackor, grillkorv och regnkläder i beredskap. Pappa och Jonny satt med kartan och planerade att återvända till en tjärn de inte varit vid på nästan 50 år. Sist de var där fick de rekordmycket fisk och de hade lite drömska ögon när de kom på att det skulle bli dagens utflyktsmål.
Enligt pappa var det bara “nån kilometer från vägen” och det tänkte vi var lagom för Linnea, även om jag egentligen ville gå längre. Det slutade med att vi gick nästan en mil, eftersom pappa hade misstolkat kartans skala litegrann…
Men jag gillar ju omvägar och att få gå lite extra. Hur det gick för Linnea? Jo, hon var hur bra på som helst på att gå och klagade bara när hon inte fick fiska i Fjäta (Fjätälven). Hon såg ut som ett skogsrå där hon sprang fram.
Vi fick se vacker gammal skog, magiska tjärnar, en gammal rasad skogskoja där pappa & Jonny (hans allra bästa barndomskompis) övernattat och på vägen hem skuttade en älg över vägen i kvällssolen.
Jag njuter verkligen av varje sekund i skogen. Dofterna, lugnet, terrängen, den rena luften. Omvärlden försvinner och jag blir så lugn. Jag tror att regelbundna besök i skogen skulle råda bot på en hel del av den psykiska ohälsa och stressen som har nutidsmänniskan i sitt grepp. Att göra upp en eld, koka kaffe och verkligen njuta av sin måltid för att man fått anstränga sig lite för att kunna tillaga den, det ger ett välbefinnande. För att inte tala om hur gott man sover efter en hel dags rörelse med frisk luft.
Mer skogsäventyr till folket helt enkelt – definitivt till mig!
[insert]
[/insert] – Jora, jag har full koll på kartan!
[insert] 
[/insert] Jag var mest nöjd över att gå gå långt och fota runt i skogen. Mycket roligare än surf i soffan!
[insert] 
[/insert] TIll slut var vi framme vid den magiska tjärnen. Fyra små aborrar blev det den här gången, men vi kastade tillbaks dem och bestämde att gå tillbaks om 50 år igen för att få den där storfångsten.
[insert] 
[/insert] Vi hittade en gammal vilplats och fixade eftermiddagsfika med kaffe & äggmackor.
[insert] 
[/insert] Vi provade ännu en tjärn, som har ett mystiskt hål i mitten där nytt vatten kommer upp. Så vacker.
[insert] 
[/insert] Pappa fick en gädda, som också den fick dyka ner igen för att växa till sig.
[insert] 
[/insert] Ormkojan, där både pappa och min faster har övernattat på fisketurer vid Fjäta. Numera mer lämplig för fotonördar som jag, som älskar gamla förfallna platser. Namnet kommer från att det ofta var ormar där förr, men de har nog också övergivit bort den här platsen, för vi såg ingen. Men en spik i stöveln fick jag med mig!
[insert] 
[/insert] Tänk vit klänning bara så har ni ett tvättäkta skogsrå! Måste försöka övertyga Linnea om det förträffliga i det fotoprojektet (och ta med mycket myggmedel)…
[insert] 
[/insert] Vem mår inte bättre av sån här skönhet?
[insert] 
[/insert] Efter rätt mycket traskande över myr och ås så kom vi tillbaks till vägens slut, där vi parkerat. Skogen sa adjö med den här vackra kvällssolen och jag ville knappt åka därifrån.
[insert] 
[/insert] Med en hel del harr, öring och röding vände vi hemåt igen och som en sista hälsning kom skogens konung över vägen och försvann in i skogen och det var nästan så att jag ville springa efter och stanna där.
[:]
4 comments
Jättefina bilder! Dock undrar jag hur fisken ska kunna växa till sig i vattnet om den redan fått en krok i käften och därmed är skadad..? Eller fiskar ni utan krok?
Tack! Om krokarna fastnar väldigt illa och fisken blir skadad (tex om de svalt den) så kastar man inte tillbaks dem, men generellt läker det väldigt bra, särskilt när kroken sitter “ytligt”.
Ja visst är det något speciellt med skogen, blåbärsris och mossa är så himla vackert i solljuset. Och fina vackra bilder du tagit också, känns nästan som man var där själv 🙂
Tack så mycket, vad glad jag blir! Det är precis den känslan jag vill skapa! Jag uppskattar också det där som är så vackert på marken, det är lätt att förföras av fjäll och storhet, men det där lilla vackra, det förtjänar också att upplevas!