Solnedgång, Sauron och middag på Städjans topp

Om man kan vara kär i ett objekt så är jag nog kär i Städjan. Hela mitt liv har hon stått där, min favoritklammer, som en trygg kuliss till min favoritplats på jorden.

Jag brukar säga att alla platser där Städjan syns är bra platser. Den bästa platsen är väl kanske Städjan själv och jag är väldigt glad att jag bor så nära att jag kan besöka henne med jämna mellanrum.

Städjan sedd från Särna

Nu i sommar drog jag med mig Sara och Danny till Städjan. De börjar bli stamgäster i ladan nu, efter deras tredje besök på ungefär ett halvår. Jag älskar när de kommer och hälsar på, eftersom det alltid innebär lagom många förolämpningar, svingod mat och roliga upplevelser. Premiumhäng!

Vi bestämde oss för att göra en solnedgångshajk med middag på Städjans topp. Jag har haft det på min lista i nästan två år nu, så jag var rätt exalterad över denna tilldragelse.

Vi parkerade vid Gränjesåsvallen – du fortsätter förbi infarten till Idre Fjäll och där vägen delar sig håller du höger mot Gränjesåsvallen. Parkeringen är skyltad och därifrån börjar den kortare leden upp mot toppen (man kan också gå en längre tur från Nipfjället). Turen är bitvis rätt brant men inte så lång i sträcka – ca 6km t/r.

Den första biten går man genom härlig gammal fjällskog, innan man kommer upp över trädgränsen och ser Städjans rygg och den vackra toppen.

Det blev en vacker vandring upp på toppen medan dagen övergick i en härlig golden hour. Varmt och rätt så vindstilla, perfekt för en topptur. När vi kom upp på den något lägre puckeln såg vi att det också var en riktigt bra tältplats där, strax nedanför toppen.

Det betyder att jag kan förverkliga min andra Städjan-bucketpunkt på ett smidigare sätt – att se solnedgången och hänga kvar för soluppgången åt andra hållet. Bara det är en hyfsat vindstilla natt, eftersom tältplatsen inte är ett smack skyddad mot vinden.

Bild lånad av Sara

Väl uppe drog molnen ihop sig och efter 20 minuter hade vinden friskat på såpass att vi gått från T-shirt till varmt och vindtätt. Men först hann Sara & Danny dingla med benen över sina förbaskade kanter.

Medan vi (Danny) förberedde middagen så började vi känna oss iakttagna. Vi blickade norrut och där var han, Sauron. Med ny, uppgraderad stereosyn. Ett mäktigt fenomen som hängde kvar riktigt länge.

Molnen gjorde att solnedgången mer blev till en dramatisk ljusshow i mörkblått och rosa. På första parkett satt vi och åt våra goda wraps med blicken i fjärran, medan en grym dag övergick i ännu en härlig fjällkväll.