BUCKETLIFE
  • Om mig
  • Samarbeten & PR
  • Filosofin
  • Kategorier
    • Mitt Bucketlife
    • Projekt Särna
    • Inspiration
    • Bucketlists
    • Life Design
    • Lifehacks
    • Livet på landet
    • Friluftsliv
    • Frilansliv
    • Foto
  • Bortom ekorrhjulet podcast
BUCKETLIFE
BUCKETLIFE BUCKETLIFE
  • Om mig
  • Samarbeten & PR
  • Filosofin
  • Kategorier
    • Mitt Bucketlife
    • Projekt Särna
    • Inspiration
    • Bucketlists
    • Life Design
    • Lifehacks
    • Livet på landet
    • Friluftsliv
    • Frilansliv
    • Foto
  • Bortom ekorrhjulet podcast
  • Livet på landet

Som vanligt i Stockholm, men aldrig som förr

  • Katta
  • april 9, 2017
  • 5 comments
Total
0
Shares
0
0
0

I morse lämnade jag skogarna och for tillbaks till stan. I fredags ville jag bara stanna i byn, för alltid, men jag hade jobb och nöje inplanerat. Ikväll skulle vi se En komisk depression med Nour. Jag tog tåget in till Stockholm och övervägde för en stund att hoppa av i Karlberg. För att undvika centralen. Bestämde mig för att ge ett mentalt långfinger till alla jävla terrorister som vill just precis det och åkte till centralen.

När jag gick gatan ner mot Åhléns kändes det så konstigt. Som vanligt, men inte alls som förr. Alla människor som stod där, tillsammans. En polisbil helt övertäckt med blommor (hjärtat svämmade över av det, ni kan dra nåt gammalt över er, ni som vill förstöra allt. Det kommer inte gå).

Det kändes verkligen i hjärtat. Två dygn tidigare satt jag i Särna och grät över allt det hemska som hände just där. Nu gick jag förbi och såg platsen. Så bekant, men så ny. Och jag fylldes av en helt ny kärlek, till mina medmänniskor, till min stad. En sorg med hopp i sig.

Livets kontraster. Jag – och många med mig – gick vidare genom stan. Fortsatte livet som de vill ta ifrån oss.. Hörde Nour berätta med humor och allvar om svåra saker i hennes liv. Och jag tänkte att vi kan välja olika vägar. Vi kan göra som Nour och skapa något bra av våra svåra stunder. Dela med oss och hjälpa andra. Eller så kan vi ta den fega vägen och köra ihjäl chanslösa medmänniskor med en stor lastbil.

Den första är en modig väg. Den som resten av Stockholm valde och som visar hur jäkla mycket vår frihet, öppenhet och andra människor betyder när det verkligen gäller.

Det tänkte jag på, när vi gick tillbaks över Stockholms – våra – gator efter föreställningen, omgivna av spirande körsbärsblom och oändligt många blommor i stadens hjärta.  Precis som vanligt, men så mycket mer levande.

Solnedgång i Stockholm 2015

Share
Pin it
Katta

Previous Article
  • Mitt Bucketlife

Framme. Hemma.

  • Katta
  • april 7, 2017
View Post
Next Article
Katta #kvinnligaäventyrare
  • Mitt Bucketlife

Om en blek blå prick och #kvinnligaäventyrare

  • Katta
  • april 12, 2017
View Post
You May Also Like
View Post
  • Livet på landet

Nej, Centerpartiet är inte ett grönt parti (och nästan inget av de andra heller)

  • Katta
  • september 1, 2022
View Post
  • Livet på landet

Fredagsnytt från en soffa i skogen

  • Katta
  • oktober 23, 2020
Fåglar i solnedgång
View Post
  • Livet på landet

Hur kan jag någonsin längta efter mer?

  • Katta
  • juni 4, 2020
View Post
  • Livet på landet

Kallgrader – en kärleksförklaring

  • Katta
  • december 21, 2019
Lyckans liv i Lyckans läger
View Post
  • Livet på landet

När sommaren stängde sin dörr

  • Katta
  • november 4, 2019
Katta i potatisåker
View Post
  • Livet på landet

Bonderomantik och lite skit

  • Katta
  • juni 7, 2019
Vårflod i Särna 2019
View Post
  • Livet på landet

Sjötomt igen – vårflod 2019

  • Katta
  • april 30, 2019
Amanda fiskar på Särnsjön
View Post
  • Livet på landet

Den femte årstiden

  • Katta
  • april 20, 2019
5 comments
  1. Mari skriver:
    april 10, 2017 kl. 6:30 f m

    Ja, fina Sverige, fina Stockholm. Vad håller på att hända? Så tragiskt…. men vi måste hålla hårt i varandras händer <3

    Svara
    1. Katta skriver:
      april 10, 2017 kl. 3:05 e m

      Ja du, vad händer? Det är skrämmande, men jag ska banne mig inte bli rädd. Försöka i alla fall.

      Svara
      1. Mari skriver:
        april 10, 2017 kl. 6:53 e m

        Nej inte jag heller. Vi måste fortsätta leva. <3

        Svara
  2. Trailinspiration skriver:
    april 10, 2017 kl. 8:48 f m

    Kan verkligen tänka mig att det var en överväldigande känsla att passera platsen där det hände.
    Själv har jag blivit totalberörd av all kärlek som kommit genom detta, bara genom att se bilder på tv.. <3

    Kramar

    Svara
    1. Katta skriver:
      april 10, 2017 kl. 3:11 e m

      Ja, det var väldigt speciellt. Blev så tagen. Tänkte på att oskyldiga människor dött där. På att en terrorhandling faktiskt inträffade där bara två dagar tidigare. Så overkligt.

      Svara

Lämna ett svar Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

BUCKETLIFE
FRIHET | NATUR | UTVECKLING

Input your search keywords and press Enter.