Jag lyssnar på Alex & Sigges pod rätt så regelbundet och de brukar presentera små, mer eller mindre seriöst menade, teorier om livet, människorna och allt däremellan.
En av de där teorierna, eller om en ska kalla dem tankefrön, fastnade faktiskt hos mig. Jag tror det var Sigge som pratade om alla olika jag vi hade inom oss i varje givet ögonblick. Han pratade nog om oss själva i olika åldrar, medan jag kan tänka att vi har våra olika fysiska och känslomässiga jag inom oss, lite mer oberoende av ålder så att säga.
För mig är det nog träningen som jag verkligen kan applicera det här tydligast på. Just nu är jag rätt out of shape, både konditions- och styrkemässigt. Och när jag tränar så är mina gamla jag så himla närvarande plötsligt. Mitt snabblöpande skuggjag springer där någon kilometer framför mig, mitt styrketräningsälskande skuggjag är där bredvid och bara kör och kör i plankan och fällkniven när jag dråsar ner i marken. Hon står bredvid i gymmet och lyfter glatt 4 kilo tyngre hantlar med konturer på armarna när jag tragglar med brännande, osynliga muskler.
Jag minns så tydligt hur det kändes och det gör liksom hela träningen så mycket tristare. Jo, jag är en tänkande person och jag vet att det bara är mer träning som hjälper. Men det är liksom känslorna som styr motivationen, inte intellektet. Tyvärr! En klassisk negativ spiral.
I dag var jag i alla fall ute och sprang, liksom i går. Jag har ju ändå bestämt mig för att bli mitt favoritjag igen. Och i dag var det faktiskt gårdagens skuggjag som drog iväg och hade det så mycket lättare. De fjäderlätta (nåja) benen och orken från igår var som bortblåsta idag.
Men, jag blev inte frustrerad! Jag körde på med pannbenet före och eftersom gårdagens jag var mycket närmre i minnet än det för 4 år sedan, så slapp jag i alla fall frustrationen över att jaga mig själv i toppform! Jag var ju precis lika otränad igår som i dag och kunde därför tänka att jag nog bara var trött i benen pga träning och det hela blev ju positivt då. Eureka!
Min plan är alltså nu att försöka nollställa. Delete old selves och starta om med tom hårddisk. Jag ska köra några styrkepass i följd, några intervallpass och sätta nya referensobjekt helt enkelt. Så ska vi nog bli kompisar igen, mina jag och träningen..
6 comments
Ännu ett bra inlägg från dig! Påminner mig dessutom en del om mig och mina träningstankar. Så jag tror jag ska läsa ditt inlägg inför kommande pass för att komma ihåg dina kloka tankar!
Tack! Ja, det kom liksom rakt från det frustrerade hjärtat. Kan bli så arg på mig själv över att jag tappat så mycket jag hade byggt upp. Den stora fördelen är ju att man ganska snabbt ser resultat när man kliver på’t igen. Det är tröskeln som ska forceras bara.
Ett till tips! Kolla på Biggest loser eller andra klipp där folk gör såna otroliga insatser från ett långt sämre läge än en själv. Så motiverande!
Arg kan vara en nog så bra motivator, om vi använder den på ett bra sätt och slå ner för mkt på en själv. Bra tips att kolla lite på Biggest, det får jag se till att göra!
Ja, när jag blir tillräckligt arg så blir det en grym motivator!
DubbelKatta! Det gillar vi! Ja jag förstår dig. Bra tänk. Man kan bara vara där man är och man kan ALLTID vara på väg framåt var man än är :). Heja det!
Just så! Idag är första dagen i resten av ditt liv osv 🙂