Springer du? Blundar du? Ser du dig omkring?
Hör du det som magen viskar, ropar?
Låter du känslorna kännas, livet brännas?
Låter du kärleken få ta dig dit den vill?
Få rubba dig och ändra allt och lite till?
Låter du dig leka som om ingen skulle se?
Som om ingen sagt nånting om rätt och fel.
Låter du sorgen riva och glädjen ta över?
Låter du dig själv vara den du behöver?
6 comments
Påminner om en Lars Winnerbäck sång. Han brukar vara bra på att sätta ord på sådan man själv inte kan sätta ord på. Jag har gått och sugit på hans ”När släpper man en dröm” men har ännu inte tagit steget ut i verkligheten om det. Men jag brukar gilla att lyssna på honom när jag känner mig nere osv. Härliga vinterbilder dock! Minns när du började läsa min blogg och jag visade bilder från min vardag i naturen, och nu är det ”the other way around” men jag älskar det, och dina naturbilder 🙂
Åh, hoppas jag inte plagierat nåt utan att veta det, haha 🙂
Ja, snart kanske du bor i naturen och jag hamnar i stan igen – vi får försöka synka oss så att åtminstone en av oss kan leverera naturinspo hela tiden 🙂 Tack så mycket!
Fantastiskt fint. Både bilder och text. Så tänkvärt att stanna upp och fundera på dem frågorna.
Kram Lena
Tack så mycket Lena! Ja, fasen vad viktigt det är, särskilt när man känner att man lyssnar för mkt på andra. Viktigt att reflektera över sitt vad och varför ibland! Kram!
Så väldigt fint skrivet! <3
Tack så mycket Jennifer!