När forkörarna kom till byn

Har du hört talas om Forkörarna? Om inte så tycker jag du ska kika in i deras underbara bubbla av svunna tider, strävsamhet och äventyr. Forkörare var motsvarigheten till dagens lastbilsekipage kan man säga. Då var det naturliga hästkrafter och slädar fullpackade med varor som skulle fraktas långt. Så här skriver de om sin förening på sin sajt:

Dalarna Femund Forkörarförening

är en Svensk/Norsk förening som bildades för att bevara och dokumentera forkörarkulturen i Norden.

Innan det fanns vägar var det bara på vintern man kunde frakta varor. Frusna sjöar och myrar utnyttjades för att komma fram till marknader och städer.

Vår viktigaste aktivitet är resan till Röros marknad i februari. 

Varje år passerar de Särna på sin väg mot Röros under vinterforan och i år fick jag äntligen se dem! Syrran var också här av en tillfällighet, en tvådagars workation vi hade, så hon fick också se dem för första gången.

Efter att vi ätit frukost och jobbat några timmar så tog vi skotern över på byn för att möta och uppleva karavanen av hästar, slädar och tappra forkörare klädda i tidsenliga kläder. Vi väntade in dem strax innan Lomkällan/Särnas Skogsmuseum, där de skulle stoppa för lunch.

Johanna väntar pirrigt på karavanen

Känslan när vi såg och hörde 11 ekipage komma genom skogen… Starka, tappra nordsvenska hästar som kämpade med den djupa snön så att det ångade om hela ledet. Riktig gamla träslädar fulla med varma skinn och vävda säckar. Forkörarna som var klädda i ull och päls och vackra gamla detaljer. Det var en mäktig upplevelse för en som älskar både hästar och bygdens historia.

Hur fint?! 

Vilka hästar. De var så lugna och fina fast det blir mycket väntan när de får stanna och laga och fixa eller fastnar i djupsnön.

Precis där vi mötte upp stod de en stund – snön var för djup för att fortsätta längs skoterleden, så de fick ta stora vägen de sista kilometrarna. En härlig syn för de bilister som råkade passera! 

Hästarna fick passa på att fylla på med energi. I två veckor är de ute på resa, i kyla och snö och med tung last. 

Vi pratade lite med några av resenärerna och passade på att klappa på gosiga nordisar. Det är verkligen en riktig favoritras, starka, mångsidiga och med så himla bra lynne. Den dan jag har egen gård och inte reser så mycket, då ska jag ha några hemma.

Lite torka & värme till en svettig häst

Det var en riktigt fin dag igår och ljuset föll så vackert mellan träden på den tjusiga paraden. 

Hästarna trampade igenom rätt mycket på skoterleden. Det är ju ruskigt mycket snö i år, på gott och ont!

De hade väldigt gulliga snöskor till hjälp, har faktiskt aldrig sett snöskor till hästar förr. 

Efter någon halvtimme var de redo att köra vidare, nu längs vägen istället. Lena som vi hyr våra nordisar av brukar vara med på delar av den här resan, dock inte i år. Men nästa år har hon lovat att jag får hänga med henne och forkörarna några dagar. Vilken dröm!

Vi vinkade av de tappra forkörarna och körde skotern hemåt igen. Bara för att mötas av riktigt vacker snörök över sjön, färgad guldig av solnedgången.

Forkörare och kvällsolsmagi. Det var en riktigt bra tisdag det.