Ode till hälsa och lagg

När vi rullade in parkeringen vid Mickeltemplet och tog fram våra längdskidor, ja då jäklar for det lyckobubblor i hela kroppen. Känslan att äntligen få anstränga mig fysiskt i snön utan förbehåll var banne mig storslagen. Jag ska försöka minnas det när jag känner mig frisk och lat i soffan nån kväll – hur lyxigt det är att vara frisk och hel och bara kunna köra.

Längdskidor har inte varit en stor del av mitt vuxna liv kan jag väl säga. Som boende i vinterfattiga landskap har det liksom inte blivit av. När jag väl varit i fjällen så har jag velat åka utför så mycket som möjligt. Men för några år sedan köpte jag ett reapaket som mest har stått (det här med valla är ju också en tröskel) och nu när jag bor som jag gör så vore det ju en skam att inte låta dem jobba.

Jag bor omgiven av helt ljuvliga längdspår. Idre Fjälls grymma landslagsspår och vackra skogsslingor, Grövelsjön, Fjätervålen och sist men inte minst (eller jo kanske minst, men kanonbra) här i Särna. Uppe i Mickeltemplet ser byns eldsjälar till att preparera och underhålla riktigt fina skogsspår, som också bjuder på en magisk utsikt mot Städjan, Idre och Nipfjället.
Dessutom finns ett fint spår mellan Särna och Idre, där nygamla Raiden ska gå från och med nästa år.

Igår tog Mari med mig till Mickeltemplet, för en after work i skogen. Åh, det var så himla, himla härligt, jag kände mig sådär jobbigt euforisk hela tiden. Haha. Det blev totalt 7 kilometer och vi var helt ensamma med tystnaden och granarna. Längdåkning kan verkligen vara en sån naturupplevelse.

På tisdagar och torsdagar så är det kvällsåkning i slalombacken så när vi kom ut ur skogen så var det full fart i den lilla backen. Det är så mysigt att det går att kvällsåka och att allt sköts ideellt är ju så fint alltså.

Mari tog täten och preppade mig för backarna

Ungefär när jag lämnade av Mari så fick jag ett meddelande från hennes kompis Linda, som undrade om jag ville åka utför idag. Jag nöp mig i armen och både ville och kunde. Alltså att bo så här är ju så galet lyxigt!

Imorse hämtade jag upp Linda för några timmars skidåkning på Idre Fjäll. Jag fick hyra skidutrustning, men nu har jag precis beställt mitt första egna skidpaket sen jag var 10. Det har alltid varit mer lönt att hyra än att äga egna tidigare, men nu är det ju tvärtom faktiskt. Från nästa vecka har jag förhoppningsvis ett bra kit med rätt inställningar & storlek.

Vi tog oss ganska snabbt över till ostsidan, där det är något roligare backar, dessutom brukar det vara färre åkare där. Och så är jag helt kär i branterna med granar på den sidan. Så vackert! Det var så förbaskat härligt att äntligen få bränna på utför pisterna igen, det är faktiskt två år sedan sist. Alldeles för länge!

Linda fick stå ut med att vara modell idag. 

Idre bjöd på lite moln och blåst, men riktigt vackert ljus som silade ner genom molnen här och var.

På Idre Fjäll lärde jag mig åka en gång i tiden. Typ tidigt 80-tal. Det var mycket mer pastell i backarna då vill jag minnas 🙂

Ungefär tre timmars åkning blev det idag, med ett lunchstopp på Toppstugan. Nästa gång tänkte vi åka till Fjätervålen, men det blir nog många åk på Idre Fjäll för mig framöver. Det är skönt att inte behöva stressa över att maxa all skidåkning på några dagar, utan kunna ta det sådär när andan faller på och vädret är smörigt.

Nu när jag är precis nykär i vintersportandet så ska jag tyvärr fara söderut igen, men det blir en kort tur denna gång. Men nästa vecka, då blir det mer lagg på längden och tvären och kanske en skvätt skoter också. Jag längtar redan tillbaks!