En kärv skidtur på Fulufjället

En del gillar sina äventyr med smörväder och vyer – så även jag ibland. Men inte idag – efter en kärv skidtur på Fulufjället kan jag återigen konstatera att de äventyr jag njutit av och minns mest är de som inneburit umbäranden (OBS! på I-landsnivå) och s.k. skitväder. Det är också de som givit mig den skönaste känslan efteråt.

Så, när dagens utlovade sol och minusgrader blev till snö och hård vind så var jag inte olycklig. Jag kände på mig att Fulufjället i skitväder skulle vara riktigt kärvt och härligt, precis som sist. Vid kvart i nio i morse for jag iväg, med sotpanna, turskidor och vindtäta plagg, för att göra turskidpremiär. På vägen mötte jag upp min nya Särna-baserade äventyrskompis John, som också var sugen på att gå på tur.

Vi parkerade vid Brottbäcksstugan (där jag och pappson parkerade senast i september för att gå till deras mest natursköna pass) och började skida uppför fjället. Jag i för stora bindningar/för små kängor, vilket gav några stopp för justeringar, men jag körde på. Vi kunde höra rejäl vind i trädtopparna och anade att det skulle blåsa en del när vi kom upp på kalfjället.

Såhär såg det ut idag…

…och såhär för tre månader sedan, på nästan samma plats. 

Ju högre upp vi kom, desto mer blåste det. Men det var riktigt jäkla härligt – så länge man har bra kläder så ger skitväder en så skön känsla av att man lever. Det ska vara lite kärvt och gött!

Örn var lite skeptisk, men roade sig med att rulla i snön med jämna mellanrum. 

Katt var däremot omaskerat oskeptisk, och rullade i snön ofrivilligt en gång (note to self: måste komma ihåg att skidor utan stålkanter ej kan svänga eller plogas med). 

Strävsamt och njutbart. 

Efter närmare fem kilometer i uppfriskande sidvind så var det dags för belöningen – grillad korv och kokkaffe med fika i Björbäcksstugan. Jag har faktiskt aldrig fikat i den, trots att den ligger precis vid Naturum Fulufjället. Ett riktigt mysigt störröse, där vi fick glatt sällskap av några andra tappra skitvädersvandrare.

Dagens första kopp har aldrig smakat så bra och varit så efterlängtad!

Man tager vad man haver! Som bloggare är dukningen A och O och en perfekt plankbit fick agera kakfat 🙂

Imorgon åker jag söderut igen, med ett riktigt kanonstopp på vägen. Jag har planer på att dokumentera det hela i video, vi får se hur det går. I Stockholm väntar födelsedagsfirande x 3, ett frisörbesök och annat kul en kan hitta på i stan.