Fjället och friheten – en natt i Rösjöstugorna på Fulufjället

Påsken 1985 övernattade jag med hela släkten i Rösjöstugorna på Fulufjällets platå. Vi skidade upp och jag minns det som en riktig strapats och en drömpåsk. Jag har som bekant varit tillbaks på Fulufjället och till Rörsjöarna ett oräkneligt antal gånger sedan dess, men det tog nästan 32 år innan jag bokade nästa övernattning i de här mysiga stugorna. Tänk allt som hänt sen dess – det svindlar!

I torsdags föreläste jag ju i Trysil om varför jag flyttade till Särna och varför jag tror på landsbygdens ljusa framtid – och det roliga är att det var på ett tvådagarsevent som handlade om Fulufjällets framtid och de möjligheter det kan ge de norska och svenska orter som omger det. Fulufjället ligger nämligen i både Sverige och Norge och rymmer inte mindre än två nationalparker. Det kändes extra bra att redan dagen efter få besöka mitt barndomsfjäll med ny kunskap och ännu mer vördnad.

Precis som påskresan 1985 så kommer jag även minnas den här turen länge och med stor värme. Fulufjället är alltid underbart och med helgens sällskap och väder togs det flera nivåer upp från det. Vilket dygn det blev!

Tack vare Tommy, som just tagit över driften av Rösjöstugorna & Harrsjöstugan (som ägs av Länsstyrelsen i Dalarna), så fick jag Sara & Danny ett rum trots lite kort framförhållning. Vi tog skotrarna hela vägen från gården, med ett kort tank- och handlingsstopp på byn.

Det är något jag uppskattar så mycket med att bo såhär, att äventyren kan börja direkt utanför dörren utan krångel med släp och transport. Skotern kör man fram till pumpen på OK och rakt över vägen ligger Konsum. Perfekt! Vi tog också svängen förbi Lillemor, som hade förstklassig Särna-stomp (gott tunnbröd i mjuk form) i frysen.

I utkanten av byn börjar flera leder och vi skulle ta leden mot Mörkret och vidare upp på Fulufjället. Det är runt 3-4 mil på skoter och vi tog god tid på oss med film- och fotostopp.

Vi var såklart tvungna att stanna för att filma och fota när Danny & Sara burkade på burkvänliga platser. 

En rastplats med svårslagen utsikt över Fulufjället. Ett självklart stopp för äggmackor & fotande!

Sara granskar Dannys fotoskills. Han börjar bli bra tränad i bloggfotandet nu, MNK.

Särna Snöskoterklubb – jag måste hylla deras passionerade engagemang i att hålla lederna i grymt skick! Leden mellan Mörkret & Särna på hemvägen igår var som en lång motorväg – väldigt skönt för frusna själar som ville hem snabbt! Och när ledernas sträckning är så här magisk som i gammelskogen upp mot Fulufjället, ja då blir man lycklig!

Ljuset, skogen, fjället, sällskapet <3. Bilden här ovan visar den rykande färska leden från Brottbäcken upp på fjället (Vid Brottbäcksstugan är det perfekt att parkera om du vill gå eller skida upp) . Den här fonden är ju inte tråkig att resa framför. Älskade Fulufjället!

Efter en synnerligen naturskön skotertur kom vi fram till Rösjöstugorna sent på eftermiddagen. Vi möttes av Tommys vikarie Klaes och fick en läskig visning av hur det kan gå när gäster försöker värma sina grejer direkt på en glödhet järnkamin (begriper inte hur en ens kan tänka tanken?).

En av stugorna brann kraftigt kvällen innan och Klaes var en skakad hjälte efter att ha kämpat för att släcka de brinnande brandgaserna samtidigt som han inte visste om någon var kvar inne i stugan.

Ha respekt för allt med eld och ställ ingenting brännbart i närheten av en kamin eller öppen spis alltså. Kanske låter självklart, men det är det tydligen inte.

Sara pustar ut framför receptionsbyggnaden. På sommaren brukar det vara en fin innergård här men nu är stugan nästan halvtäckt av snö. Vilken vinter! 

Lite snö framför stugan. Det är inte alltid en kan åka rutschkana in i hallen! 

Efter att vi checkat in och packat upp gick vi ut i det fantastiska kvällsljuset. Rösjöstugorna ligger så vackert på fjällplatån mellan Rörsjöarna, med utsikt åt alla håll. 

Trots att temperaturen började droppa skottade vi (Danny) fram eldstaden nere vid sjön och gjorde en myseld (Danny) och hänfördes av kvällssolen (alla tre). Jag och Sara hade fullt upp med kamerorna!

Mitt glädjepiller! 

När solen hade gått ner över fjällplatån, Danny hade lekt av sig med skotern och minusgraderna letade sig ner mot 20-strecket, gick vi in i vår enkla, mysiga stuga. Vi gjorde eld och åt ruskigt goda älgskavsfajitas med gott vin till.

Att hänga med fina vänner i en stuga utan el och vatten, omgivna av tystnaden och vidderna, det är sann glädje för mig.

Tänk att så många lägger dyra pengar på resor och underhållning, när vi kan övernatta i en fjällstuga för 250 kronor och ha nästan ett helt fjäll för oss själva.
I det här fallet dessutom ett fjäll som har både Sveriges högsta vattenfall och världens äldsta träd en kort vandring bort.

Älgskavsfajitas a’la Danny. Svamp, lök, älgskav och en del smör. Ätes med fördel inrullat i stomp med sallad och orientdressing. Förbannat gott bara. 

Rösjöstugorna i bitande vackra minusgrader. 

Så kan en en mäktigt vacker vårvinterdag på Fulufjället vara. En kan också åka turskidor nån mil, skåda fjällripor och njuta av ett 93 meter högt fall i solid is – det berättar jag mer om i nästa inlägg.