Fjäll är inte bara fria vidder och mäktiga monument för mig – även om det räcker långt. De erbjuder också plats för massor av olika äventyr. Plats där jag kan leka, utvecklas, koppla av och prövas.
Väder och terräng kan skifta från en rolig kompis till en riktigt tuff motståndare och mentor. Jag älskar verkligen platser som får mig att känna mig både oövervinnerlig och liten på samma gång – de gör mig levande!
I lördags antog Fulufjället den mer lekfulla skepnaden, med smörigt solsken, gnistrande snö och perfekt temperatur, trots att morgonen började med 29 bitande minusgrader. Det löste vi med en långfrukost och när den var avklarad hade temperaturen stigit till mer humana minus 7.
Dagen ville vi ägna åt skidåkning och vattenfall, innan det var dags att hoppa på skotrarna och åka de fyra milen hem igen.
Såhär glad blir man av vårvinter!
Skidorna var lika taggade som vi 🙂
Sara & Danny är två filurer jag vill ha i mitt liv länge.
Vi skidade iväg över lilla Rösjön och följde leden. Utsikten från den här sträckan av leden är svårslagen och Fulufjället är ju en enda stor platå när en väl kommit upp, vilket gör att det inte är många hinder för ögonen att ta in allt.
Bakom oss lämnade vi Rösjöstugorna – ett perfekt basecamp för alla möjliga äventyr.
Vi följde leden bort mot Gördalen (ljördar’n på Särnmål) och inom mig så bara bubblade det av pirr och allmän kärlek till världen. Cheesy men alldeles, alldeles underbart. Det är bara bra musik och naturen som kan få mig så totalt uppfylld av känslor och av här och nu.
Vi spanade efter fjällripor, skidade ut i orörd terräng och varvade egna tankar med snack om allt och ingenting. Efter sådär fyra , fem kilometer vände vi tillbaks med sikte på Njupeskär.
Jag är van att höra vattenfallet dåna nedför klipporna men nu var det helt tyst. Det forsande vattnet var nu ersatt av några meter blågrön is som dämpade allt ljud. Vi vågade oss inte nära kanten som i somras , vilket var väldigt skönt för min sinnesro.
Jag brukar vara en våghals men när Sara dinglar med benen från varenda höjd hon hittar så blir till och med jag nervös. Den här gången var snön för tjock och lavinfaran stor. Ingen av oss hade lust att åka med ett snöras mer än 90 meter ner.
Tillbaks vid Rösjöstugorna åt vi eldmiddag, njöt av solnedgången och Dannys lekar med polarn Polaris. När solen gick ned gjorde temperaturen samma sak och vi började panikfrysa. Vi packade ihop rekordsnabbt och tog Mörkretleden tillbaks hem igen, till ladan, brasan och skogen. Jag tog en varmdusch som nästan fick kaklet att ånga loss från väggen och konstaterade för tusende gången att det här med vänner, natur och kontraster, det är raketbränsle för min själ.
Vad mår du riktigt bra av?
10 comments
Kan bara hålla med!! Livet är bättre i bergen, eller iallafall i närheten av dom, speciellt med nära vänner 🙂 Fint väder fick ni också, finns ju inget bättre än snö sol och berg alltså.
Ja, berg är bra för livsandarna 🙂 Det var verkligen grymt – vårvintern i sitt esse!
Jag är inne på en väldigt liknande linje. Nära och kära. Natur och frisk luft (gärna omgiven av fjäll). Gärna med jakt och fiske men att bara få vara ute och njuta oavsett form funkar alltid. <3
Ja, det är en väldigt hög lägstanivå på de grejerna 🙂 Tror nog aldrig jag mått dåligt efter en dag ute i markerna. Så jäkla härligt!
Natur! Jag kan känna mig nästan religiös ibland och har konstaterat att det nog oftare är i vinter och snö än på sommaren. Jag älskar sommar med sol och bad och lediga dagar, men det är något med vinterns skönhet som är så intensiv. Det gnistrar och glimmar, knarrar och knastrar. Och där jag bor kan allt vara borta på några dagar, vintern är sällan särskilt stabil, kanske gör det njutningen ännu större?
Åh, jag känner ofta samma – kanske är det att vintern är lite mer strävan och därför mer belönande? Fast jag tycker också att det är så vackert med gnistrande vitt, krispig kyla och så finns det ju så jäkla mycket kul att göra med snö 🙂
Men sommarn – åh. De där ljusa nätterna, de ser jag fram emot!
Jag tror jag mår bra av att läsa sånt här, efter en kontorsdag när vårvintern visat sig från sin bästa sida utanför. Vet inte hur ekvationen går ut, men det känns bra att det finns folk som nyttjar tillfällena istället för att sitta inne och glo på en skärm i åtta timmar. 😉
Om inte annat – jävligt inspirerande!
Gud vad skönt, att du inte mår dåligt av det 🙂 Jag tycker oxå om att drömma mig bort lite när jag är fast inomhus en vacker dag.
TACK!
vilken jävla drömhelg vi hade alltså!! kommer leva på den länge. tack för att du är världens bästa, galnaste och härligaste vän!
Haha, åh, tack för att du är precis likadan 😀 Jag tror bestämt att det är hög tid för en ny drömhelg snart. Alldeles för längesen. Kommer du Sölve? Ta mä Leif å.