[:sv]Fjällporr – Vandring på Fulufjället[:]

Fulufjället bjuder på några olika vandringsleder som skiftar mellan ca 5-20 kilometer. Det går såklart att kombinera och göra längre vandringar, men vi valde Rösjöleden, som är 15km, och lade till svängen förbi Lorthån, som totalt skulle vara 20km tur/retur. Vi bestämde oss för att ta en övernattning på Fulufjället mellan söndag/måndag.

På måndagen var planen att åka hem, packa om och gå upp till vårt fiskeställe i skogen nära Nordomsjön och övernatta där natten till tisdag. Slutligen hade vi tänkt att göra en topptur upp på Städjan på tisdagen, om jag inte skulle jobba i Sthlm på onsdagen – det var inte helt inbokat när vi åkte upp.

Vi packade våra väskor och gav oss iväg. Vädret såg lovande ut och jag var så jäkla taggad på att få uppleva fjället igen, få somna med en mör kropp och lyckligt sinne. Finns något bättre?

När man vandrar på Fulufjället är det vanligaste att man parkerar vid Naturum – där finns en utställning, ett kafé, återvinningsplats och så är det startpunkten för de flesta turerna, även den kortare som bara går till Njupeskär och tillbaks. Där började också vi. Det går tydligen buss fram till Mörkret, vilket innebär en “förvandring” uppför ganska branta vägar till Naturum. Det är 9% lutning på en del av sträckan!

Vi valde att gå den längsta sträckan första dagen, vilket innebar att vi gick mot fallet först. Vägen dit blir jag lika förtrollad av varje gång. Gammal mystisk urskog, bäckar med friskt & klart källvatten och så myrmark såklart. Det är så fint! Efter ett tag börjar en ganska brant stigning mot fallet, och för vår del, som skulle upp till toppen av fallet, så fortsatte stigningen ytterligare. Ska man till foten av fallet så vänder stigen nedåt igen efter ett tag.

Ärligt talat så är väl den här första biten, fram till fallet, den mest spektakulära och varierade. Fulufjället består sedan mest av en platå, med platt och snäll vandring, och man ser inte så många andra fjäll i horisonten förutom från den sidan där fallet ligger. Där har man en magnifik vy mot Idre Fjäll, Städjan och Nipfjället bland annat.

Vi vek som sagt av uppåt, mot toppen av fallet. I krokarna av den stigen kan man vika av och gå någon kilometer för att hitta Tjikko. Vi tog en kort avstickare, men eftersom vi inte visste hur långt och åt vilket håll vi skulle gå så gav vi upp det, men vi njöt av utsikten längs vägen!

Sen kom vi fram till toppen av Njupeskär. Där har jag inte varit sen jag var liten och jag undrar verkligen varför. Det är en otrolig syn och så mäktig känsla att stå där. Man kommer ganska nära själva fallet, även om det är den första avsatsen av flera. Den allra sista avsatsen innan det faller fritt så att säga, är vansklig att gå nära, med hala stenar och lurigare terräng. Men ca tio meter ovanför satt vi i lugn och ro på en sten mitt i fallet och njöt av vår lunch. Jag har definitivt haft sämre lunchraster!

Efter vår spektakulära lunch vandrade vi vidare mot kvällens campsite Harrsjön,  via Lorthån. Vandringen är som sagt ganska lätt, om man inte har lätt för att vricka fötterna. Det är några partier med stenrösen och steniga stigar, men överlag är det flackt och lättvandrat.

Jag älskar ju det här landskapet, med myr, grönklädda stenar och knallblåa fjällsjöar. Jag tänkte faktiskt inte på att man inte ser de där pampiga fjällsilhuetterna i fjärran som man kanske oftast gör i andra fjälltrakter.

Efter några kilometer till kom vi fram till vårt dagsmål – Harrsjön!

Vi slog upp vårt lilla tält, som skulle visa sig vara högst olämpligt för fjällvind!

[insert] [/insert]

Sen började vi utforska området. Här finns båtar att hyra, en övernattningsstuga och en raststuga som man kan värma sig i. Vi hade inga nycklar så vi kunde bara nyttja raststugan, men jag skulle kunna tänka mig att boka båt och övernattningsstuga någon dag eller två här.

Det slutade med att jag gav upp vid strax efter ett och gick in i raststugan. Där får man bara sova i nödfall, men det var det banne mig för min del. Känslan när jag fick igång elden och började tina upp i skelettet var gudomlig. Eric hängde med in och vi somnade till slut och vaknade vid fem för att elda lite till innan jag somnade om till 07:30. Jag msåte helt klart öva på mitt tältsovande samt införskaffa rejälare prylar. Det var ju inte under nollstrecket, någon grad över, men jag frös så in i märgen alltså, trots att jag hade dubbla tjocka strumpor, underställ, mössa och hoodie på i sovsäcken.

Jag ser fram emot nästa vandring, med lite bättre utrustning. Jag är så otroligt glad över att det finns fjäll och vackra landskap och att jag har möjligheten att njuta av dem så mycket. Livet alltså!

 [:]